Sida 1112
NOBELPRISEN.
Vi meddelade i denna årg. n:o 9 porträtt och biografier af tvenne män, som af ryktet utpekats såsom blifvande innehafvare af nobelprisen för fredssträfvanden och litteratur respektive, nämligen Henry Dunant och Sully Prudhomme. Då detta skrifves ha till Stockholm anländt trenne fräjdade vetenskapsmän, hvilkas namn äfven nämnts i samband med Nobelprisen, och hvilka därför med största säkerhet kunna antagas bli pristagare, nämligen Röntgen, Behring och van't Hoff.
*
Wilhelm Konrad Röntgen är född i Lennep i Rhenprovinsen d. 27 mars 1845, promoverades till doktor i Zürich 1869, blef assistent hos den berömde fysikern Kundt, docent i Strassrburg 1874 samt har därefter varit professor vid flera tyska mindre universitet, såsom i Giessen och Würzburg. Han har utfört en mängd viktiga och noggranna fysikaliska undersökningar, bland hvilka de mest bekanta före 1895 voro hans försök angående lösningars förhållande under starkt tryck. Emellertid var R. skäligen obekant, till dess han i slutet af nämda år gjorde den oerhördt uppseendeväckande upptäckten af de efter honom upp kallade Röntgenstrålarne, som med ens förskaffade honom de främsta hedersplatser inom den lärda världen och en mängd pris och belöningar.
Sedan 1899 är han medlem af Svenska Vetenskapsakademien.
Efter foto. WILHELM KONRAD RÖNTGEN.
*
Jacob Hendrik van't Hoff är född i Rotterdam 1852. Han studerade dels vid holländska universitet, dels i Bonn och Paris hos Berthelot samt blef 1878 professor i kemi vid Amsterdams och 1895 vid Berlins universitet. Redan 1875 ådrog han sig uppmärksamhet genom sin berömda »Chimie dans l'espace», hvarefter han författat ett antal arbeten, som i högst väsentlig grad bidragit till den storartade utvecklingen af den fysiska kemien, inom hvilken nu hans namn måhända är det allra främsta.
Han är sedan 1892 ledamot af Svenska Vetenskapsakademien.
Efter foto. JACOB HENDRIK VAN'T HOFF.
*
Emil Behring är namnet på den man, hvilken man främst tilllägger äran af att ha funnit anti-difteriserum. Han föddes år 1854 i Hausdorf nära Deutsch-Eylau. Sina medicinska studier gjorde han vid militärläkareundervisningsanstalten vid universitetet i Berlin och promoverades år 1878 till doktor. Såsom militärläkare fortsatte han sina vetenskapliga forskningar under ganska besvärliga förhållanden, hvarutinnan dock en vändning inträdde, när han år 1889 blef Kochs assistent vid hygieniska institutet i Berlin. Han gjorde sig härstädes snart bemärkt och erhöll år 1893 professors namn samt kallades följande år till professor vid universitetet i Halle.
Efter foto. EMIL BEHRING.
