Sida 2203
EMILY NONNEN.
Fotografi, tagen å 90-årsdagen speciellt för HVAR 8 DAG, af Aron Jonason, Göteborg.
SVERIGES ÄLDSTA FÖRFATTARINNA, EMILY NONNEN, i sitt hem, Liseberg vid Göteborg.
Framför inkörsporten till det gamla Liseberg utanför Göteborg rörde sig lördagen den 22 febr. täta leder af vagnar och promenerande, som då lämnade stadens gator för att aflägga besök i ett af de älskligaste gamla hemmen, som ännu dröja i oförändradt skick sedan förra århundradets början. Fröken Emily Nonnen firades då med anledning af 90-årsdagen, och blef det för alla af hennes stora vänkrets en sann högtid att till den vördade gamla författarinnan framföra sina lyckönskningar. När man uppnår sitt 90:de år efter ett lif af arbete och intresse för de flesta mänsklighetens lifsfrågor inom litteratur, konst och politik, då förundras vi knappast öfver att finna, hur denna andliga lifaktighet präglat äfven själens omhölje. Vi finna ej fröken Nonnen i hvilstol eller på soffa, nej beställsam vandrar den lilla damen omkring i de solbelysta rummen, en lycklig värdinna, som åt ingen vill öfverlåta uppdraget att vara cirkelns medelpunkt. Blommor pryda bord och fönstersmygar; rummen fyllas af vänner från när och fjärran -- för en hvar har hon ett leende och hela sitt varma sinnes uppmärksamhet.
För att älska fröken Nonnen behöfver man ej att läsa de böcker, som i många år utgjort en ungdomens skattkammare; nej, redan på tröskeln af detta hem slår en tillmötes en fläkt af flydda tiders bildade smak och vittra förfining. Fröken Nonnens akvareller, porträtter i olja samt fint pänslade miniatyrer pryda här hvarje rum, där möbler, bohag och gardiner nästan utan undantag stamma från empirens dagar. I den vackra parken utanför stå åldriga, högresta granar och i den väna skogsbacken skola äfven i vår sipporna lysa hvita. Må den 90-åriga kvinnan med det unga hjärtat länge förunnas kraften att kvarhålla tjusningen af detta idylliska hem, där så många vänner allt fortfarande skola söka henne för att med henne dela glädje och sorg. Den kända författarinnan lämnar så gärna plats för den kännande vännen och till sist är det ju dock från mänsklig synpunkt äfven de yppersta af oss skola dömas!
Olga B.
