Sida 1813
STEINDELKVARTETTEN. Efter fotografier och korrespondens till HVAR 8 DAG.
De musikaliska underbarnen, som när de för en hundra år sedan först visade sig vid horisonten, voro något noch nie dagewesenes, råkade tämligen snart i misskredit till följd af den svindel som konkurrensen äfven på detta område alstrade. Och man betraktar i allmänhet än i dag dessa då och då uppdykande företeelser med tämligen misstrogna ögon.
Men för Steindelkvartettens små trollkarlar glömmer man genast alla fördomar. Man står inför något äkta, och icke ens den rättmätiga häpnaden öfver dessa konstnärers stora ungdom inkräktar i nämnvärd mån på den rena musiknjutning det är att höra deras prestationer. Ty så länge de spela glömmer man nästan hvilka som spela, så fängslar det oändligt fina föredraget hela ens uppmärksamhet
Kvartetten består af musikdirektör Albin Steindel från Stuttgart med sina tre söner Bruno, elfva år, Max, nio år och Albin, sju år. Bruno är pianist, Max spelar cello, Albin violin och pappa själf viola. Denna enastående kvartett uppför nu -- utantill (!) och med ful ständig likgiltighet för alla tekniska svårigheter -- flersatsiga kammar musik verk af Handel, Mozart, Beethoven, Brahms o. s. v. Och det är icke något maskinmässigt upprabblande af en innött läxa, utan deras spel präglas af en innerlig finhet och en delikat förståelse, som knappt kunde komma verkets anda närmare. Man märker aldrig en tvekande insats, aldrig en famlande intonation, aldrig en slitning, allt går med den mest fullkomliga, men dock alltid allvarliga otvungenhet.
Musikdirektör ALBIN STEINDEL.
I de solonummer som äfven förekomma på programmet ha de rundkindade krabaterna hvar för sig tillfälle att visa hvad de kunna åstadkomma. Sjuåringen blinkar inte en gång åt de dubbel greppspassager och öfriga »figurer» han kan råka utför, nioåringen företar de mest halsbrytande vågstycken på sin stora cello och elfvaåringen vid flygeln ackompagnerar sina bröder samr uppvaktar oss med Bach, Chopin, Schubert, Liszt m. fl. Och äfven nu spelade allt utan noter. Men aldrig får en virtuosmässig bravur tränga sig i förgrurden, allt jämt är det spelets själ, som verkar så fängslande. Den fläkt af rörande barnslighet, hvilken hvilar däröfver, ger det äfven ett eget behag.
Det säger sig själf, att entusiasmen är stor, hvar kvartetten låter höra sig. Öfverallt äro publik och kritik eniga i ett öfversvallande beröm och icke minst lycka har kvartetten haft i London och Paris, där den varit formligen öfverhopad med smickrande inbjudningar till soiréer i de högsta kretsar
För att om möjligt för HVAR 8 DAGS räkning lyckas förvärfva ett porträtt af de berömda småttingarna och deras far, uppsökte vi dem, dagen efter den Steindelkonsert, som vår lyckliga stjärna låtit oss öfvervara, i det hotell, där de tagit in. Direktören tog mycket älskvärdt emot oss, gaf oss löfte om porträttet och invigde oss äfven i sin enkla »metod»: Hos alla gossarna märkte han redan mycket tidigt ett utomordentligt fint musikaliskt gehör. Från och med fyra års ålder har han sedan undervisat dem högst två timmar dagligen, på deras resp. instrument. Bruno, pianisten, spelade redan efter ett halft år två Lieder ohne Worte offentligt. Vid sju års ålder uppförde han bl. a. pianokonserter med ackompagnement af orkester i Kristallpalatset i London. Om den framgång han hade, vittnade tre guldmedaljer som i Brüssel, Ostende och Bankenberghe tilldelades honom. Den dag, som i dag är, spelar han öfver 500 stycken af olika kaliber utantill. Äfven de andra bröderna ha med lätthet tillägnat sig sin fars undervisning och hjort förvånande raska framsteg. På sina konsertresor har direktör Steindel för princip att aldrig låta barnen uppträda på mer än fem konserter i följd. Sedan måste alltid en tids paus följa. Äfven i öfrigt gör han allt för att skydda dem från utifrån forcerad utveckling och öfveransträngning. Hvilket ju icke är oförenligt med ett genialt tillgodoseende af hvad deras begåfning redan vid så unga år gör möjligt.
På vår framställan, om icke direktör Steindel snart ämnade sig till Sverige också, svarade han, att han visserligen ännu knappast tagit den frågan i öfvervägande, men att han gärna, när lägenhet bjöde sig, skulle vilja stifta bekantskap med det sjungande folket däruppe i norden.
Må HVAR 8 DAGS porträtt af den berömda kvartetten vara en god början till denna bekantskap!
BRUNO, 11 år, pianist.
ALBIN, 7 år, violinist.
MAX, 9 år, cellist.
Pégué Ennes.
