Sida 5103
PROFESSOR OLOF GUSTAF NORDENSTRÖM.
Foto. Maria Tesch, Linköping,
Professor OLOF GUSTAF NORDENSTRÖM.
F. d. professorn i grufvetenskap vid Tekniska högskolan OLOF GUSTAF NORDENSTRÖM afled den 6 september vid Åtvidaberg i en ålder af nära 67 år.
N. var född 1835 i Åtvidaberg, blef student i Uppsala 1854, aflade där bergsexamen 1860 samt genomgick 18611862 Falu bergsskola, hvarefter han 1869 var biträdande grufingeniör vid Åtvidaberg. Han utnämndes 1869 till t. f. professor i grufvetenskap vid Teknologiska institutet och 1878 till professor vid Tekniska högskolan. År 1882 förordnades den framstående mannen till Sveriges kommissarie vid grufutställningen i Madrid och företog därefter resor i Spanien. Såsom rådgifvande ingeniör i grufbrytning har N. utöfvat en betydande verksamhet och den svenska grufbrytningen har för framstegen i såväl tekniskt som vetenskapligt afseende till stor del att tacka professor Nordenströms initiativ, dels direkt genom hans eget arbete, dels indirekt genom en mängd af honom utbildade elever. I september 1900 afgick N. från sin befattning som professor vid Bergskolan i Stockholm och öfverlämnades då till honom ett minnesalbum af tacksamma elever från en mer än 30-årig verksamhet. Professor Nordenström var från år 1884 ledamot af Vetenskapsakademien samt innehade flera svenska och utländska ordensutmärkelser. Den aflidne sörjes förutom af maka och barn af en stor krets vänner och elever.
*
ETT 200-ÅRS MINNE.
Efter litografi.
OLOF RUDBECK d. ä.
Tvåhundra år var det den 17 september, sedan OLOF RUDBECK d. ä. afled i Uppsala. Med anledning däraf ägde nyss nämnda dag en fest rum i universitetets aula, hvarvid universitetsbibliotekarien d:r Annerstedt höll högtidstalet.
Olof Rudbeck »de lärde herrarnes öfverman», som Carl Snoilsky kallat honom i ett af sina storslagna poem är ett af de mest lysande namnen i den svenska vetenskapliga världen. Född i Västerås, troligen i januari 1630, blef R. 1648 student i Uppsala samt studerade sedan medicin. Han upptäckte snart lymfkärlen och fick i drottningens närvaro utföra en anatomisk sektion, hvarvid han visade dessa kärl.
Under en utländsk resa studerade R. sedan botanik och anlade efter sin hemkomst botaniska trädgården i Uppsala samt blef med. adjunkt. Han blef sedermera professor i medicin, men ägnade sig i hög grad åt fysik och mekanik, och anlade en mängd fabriker och verkstäder. »Sveriges förnämste ingeniör» på sin tid har det väldiga snillet blifvit kalladt. Äfven gjorde han sig bekant som astronom, men det var särskildt på botanikens område, som R. inlade odödlig förtjänst, icke minst genom det stora planschverket »Campi elysii», hvari öfver 6,200 växtformer funnos afbildade. Vid den stora eldsvådan i Uppsala 1702 förstördes emellertid nästan hela upplagan af 1:sta delen samt öfver 7,000 stockar med graverade figurer.
Sitt förnämsta rykte vann R. emellertid i egenskap af fornforskare, i det att han i sin »Atland» ville visa, att allt hvad de gamle skriftställarne berättat om sagolandet Atlantis fullständigt träffade in på Sverige, dess natur, folk, sägner etc. Ett
