Sida 3216
HVAR 8 DAGS NOVELLBLAD. XI.
M:SS ROSSDALES' MISSTAG. Öfversättning för HVAR 8 DAG.
Han hade fått namnet Krüger. Från engelsk synpunkt var detta ingalunda en komplimang mot den ståtliga fullblodsdoggen. Han var i alla fall sin ägarinnas, miss Cynthia Rossdales, älskling.
Trots sin stora ovilja mot herrar, var han icke desto mindre en nyttig hund, ty han höll sin ägarinnas många beundrare på afstånd.
Men hur ofta han än visade sina pårlhvita tänder, gjorde han dock aldrig detta mot unga Jack Wilson. Denne var emellertid lika illa ute som de öfriga, han var öfver öronen kär i den otillgängliga miss Cynthia. Och det må ju vara honom förlåtet, ty föremålet för hans beundran var en både vacker och intelligent ung dam. Hon var rik, men det var då äfven han, och man kunde sålunda ej säga, att han älskade henne för pänningens skull.
Sanningen att säga älskade hon honom också -- men icke för allt i världen ville hon låta honom veta af det -- och så fick den stackars gossen gå där med sina kärlekskval.
»Han är alltför tllbakadragen af sig», resonnerade miss Cynthia. »Hvarför skulle icke han komma till mig, jag skall väl ej behöfva gå till honom. Ja, jag tror säkert att han älskar mig.»
Under det Cynthia vid sitt fönster förde denna monolog, kom hon att kasta blicken ned på gatan och fick se en vacker, ung man passera. »Det är Lewis Trehearn», mumlade hon.
»Han har nu varit här tre veckor utan att jag lyckats göra hans bekantskap. Jag skulle gärna vilja lära känna honom. Om jag skulle försöka bli presenterad för honom» -- och ett skälmskt leende upplyste hennes ansikte -- »det skall måhända göra Jack svartsjuk och då tog han nog mod till sig och gjorde sin förklaring. Ja, jag skall bli bekant med Lewis Trehearn».
Huruvida denna plan att visa sig uppmärksam mot en man för att uppmuntra och egga en annan, var hedrande för vår hjältinna, må lämnas osagdt, Inom loppet af några få dagar lyckades hon blifva presenterad för Lewis Trehearn, som helt nyligen ankommit lill Crefton.
Hvarifrån han kom visste ingen, men alla berömde honom för hans världsvana och lediga konversation.
Men trots sina sällskapstalanger, gjorde han intet intryck på Cynthia, hennes hjärta var allt för djupt fästadt vid Jack -- och vid Jack allenast.
Likväl ägnade hon främlingen en stor uppmärksamhet, och han blef till sist invigd i alla hennes familjeförhållanden. Hon berättade oförbehållsamt om sin faders rikedomar och de många magnifika presenter, hon fått vid olika tillfällen. I sin oskuld märkte hon ej huru främlingens ögon glänste af lystnad då hon berättade om sina dyrbarheter.
Under tiden blef mr Trehearn intim vän med hela familjen med undantag af Krüger -- den kloke hunden blef aldrig fullt förtrogen med honom.
Men Cynthias handlingssätt hade en motsatt verkan. Jack Wilson drog sig helt tllbaka. Han var för stolt för att af henne begära någon förklaring.
Trots sin sorg beslöt han en eftermiddag företaga ett ströftåg genom den närbelägna skogen.
Han slog sig ned under ett stort träd, tände sin pipa och beredde sig på en njutningsrik stund med sina tidningar. Han hade ej suttit länge förrän han hörde fotsteg nalkas bakifrån och blef ofrivillig åhörare till följande samtal:
»Tror du, vi kunna göra något kap i den här byn, Lewis?»
»Ja, visst. Af gubbens förtjusande dotter vet jag, att deras bo är värdt minst 50,000 kronor. Vi taga allt som lämpar sig; också juveler och bordsilfver.
»Bravo, men hur har du fått reda på allt?»
Jo, genom Sandford. Jag hade ej varit här fullt; en månad, då jag blef bekant med Rossdales dotter. Det kan man kalla 'bondtur'.»
Jack började sjuda af förbittring, men han bemästrade sin vrede. Han måste ju ha bevis.
»På onsdag i nästa vecka således, vid mörkrets inbrott mötas vi vid 'Kings Arms', nära stationen. Vi kunna ingenting företaga före midnatt.»
Nu fick Jack saken fullt klart för sig. Lewis Trehearn stod i spetsen för ett tjufband. Han satt stilla tills de aflägsnat sig, hvarefter han gick en omväg till byn och mötte dem, då de styrde sina steg mot värdshuset »Kings Arms».
Natten för inbrottet var inne. Nu skulle Jack få tillfälle afslöja Lewis Trehearn. Han hade skrifvit efter en skicklig detektiv från London, och de observerade huset från skuggan af ett träd.
»Hvad 'i Japan' är det här?» mumlade detektiven. »Det är den välsignade hunden.»
Det var verkligen Krüger, som strök sin nos mot Jacks ben. Han lugnade hunden och fick honom att lägga sig ned. Tunga moln jagade öfver himlen, och vinden tjöt dystert i träden. Det var en lämplig natt för plundring.
»Vi taga hvar sin», hviskade detektiven. »Jag har stationerat en konstapel på andra sidan huset.»
Klockan slog ett och då först fingo de höra ljudet af en vagn på den öde gatan.
»Det kan väl ej vara dessa», hviskade Jack och pekade på de tre männen i vagnen.
»Jo, så är det», svarade detektiven. »En måste hålla hästen.»
»Jag förstår», sade Jack och grep ett fastare tag i Krügers halsband.
»Låt oss nu vänta tills de kommit in», sade detektiven.
»Godt», svarade Jack, »se'n skola vi leka med.»
En lång tystnad följde, och Jack började fundera på om de vågat sig in eller ej. Plötsligt fick han se ett ljus i ett af rummen.
»Nu äro de inne, låt oss följa efter.»
»Icke än, mr Wilson.» Jack vände sig om förvånad öfver denna myndiga ton.
»Icke än -- hvad menar ni ?»
»Helt enkelt detta», svarade den andre och drog blixtsnabbt upp en revolver ur fickan och riktade den på den förvånade Jack. »Ni har blifvit fångad i ert eget nät. Rör ej ett finger, ty då är ni dödens.
»Du, din bof!» var allt han kunde säga, utom sig af vrede som han var.
»Ni förstår», fortsatte den falska detektiven, »att jag nödgas kvarhålla er här en kvart eller så. Den gosse ni skickade att lägga brefvet på posten tappade det, och till all lycka fann en af de våra det.»
Detta var för mycket för Jack. Han rusade rakt på sin motståndare, men denne tog ett steg åt sidan och gaf honom ett hårdt slag öfver hufvudet, så att han tumlade bedöfvad omkull.
»Hvilken skada!» mumlade mannen, då i detsamma Krüger med all kraft högg sig fast i hans ben. Bofven gaf till ett fasans skri.
Detta skri förstörde allt. Under eder och förbannelser måste Lewis Trehearn och hans sällskap gifva sig af hals öfver hufvud för att rädda sina lif.
Den tappre Krüger släppte slutligen sitt offer och så kom äfven denne bof undan.
En stund senare fann man hunden vid sidan af sin sårade vän, slickande hans ansikte för att återkalla honom till medvetande.
Vi behöfva väl ej tillägga att den vackra Cynthia vårdade Jack Wilson till dess han blef fullt återställd. Under tiden hade han hunnit förklara henne sin kärlek. Snart fick alla hennes beundrare klart för sig, att hon gjort sitt val för lifvet.
