Sida 261
Stockholm, sedt från telefontornet
STOCKHOLM, SEDT FRÅN TELEFONTOFNET: Till vänster i bakgrunden ser man tornen å Carlbergska huset, som inrymmer NOBEL-BIBLIOTEKET samt i öfrigt VASASTADEN. Till höger ADOLF FREDRIKS KYRKA och ÖSTERMALM.
Och när HVAR 8 DAGS fotograf med svett och möda och naturligtvis i sällskap med en god ciceron klättrat upp i telefonturnet, dit sannerligen icke hvem som helst får komma, började han på denna upphöjda plats göra i ordning sin kamera för att åt samtid och eftervärld gifva några bilder af Stockholm i fågelperspektiv. Kanske kände fotografen en rättmätig stolthet, när han gjorde detta -- ifall han icke till följd af den upphöjda platsen erfor en smula nervositet -- ty det var första gången Stockholm fotograferades på detta sätt.
Därför, var tacksamt, kära Stockholm! Och se här en bild åt saltsjösidan, söderut. Först, närmast, hustaken i S:t Jakobs församling, så Jakobs kyrka -- hvilkens, i parentes, föga tilldragande yttre behöfde mycken försköning -- så längre bort och litet till höger operan, den nya operan, som folkhumorn påstått bestå af en mängd på och bredvid hvarandra uppstaplade lådor, hvaraf den allra öfversta lådan och äfven terassen, den vackra lagerlunden, äro synliga å bilden. Till höger därom, litet i bakgrunden, tyvärr föga skönjbart å fotografien, slottet, konungaborgen, Tessins mästerverk, utan vank och lyte, hvilket städse gör samma imponerande intryck på betraktaren. Hur kommer sig detta? Slottet är ju alls icke stort, alls icke öfverväldigande genom sin massa. Men det är så väl afvägdt i alla former, det är prägladt af en så enkel nobless, att man nödvändigt måste känna vördnad inför den härliga byggnaden.
Det är ju för öfrigt synnerligen lätt att orientera sig på denna bild. Man ser till vänster Kungsträdgårdens träd, man ser Palmeska huset längst bort i hörnet, det fria vattnet, saltsjön, där utanför, Nationalmuseum med båtarne vid kajen, Skeppsholmsbron och Skeppsholmen med den lilla kyrkan. Det är Skeppsholmen man tänkt sig ombildad till en plats med avenyer och stora hus, men hvarje stockholmare, som icke är husspekulant, ogillar förvisso denna plan, som skulle beröfva en af hufvudstadens mest pittoreska delar allt naturligt behag.
Till vänster om Skeppsholmen synes Djurgårdslandet. På bildens fond längst bort har man »söder» och hela det vackra inloppet till Stockholm, där man en höstafton, när det lyser från staden, kan göra en sagofärd, medan ångaren sakta glider framåt...
Och nu lämna vi denna bild, i det att vi öfverlämna åt respektive fastighetsägare att på takens och skorstenspipornas form känna igen sina hus, så här ofvanifrån betraktade, och vända oss till nästa bild, hvarpå det höga kyrktornet dominerar.
Det är Klara kyrka, belägen på den plats, där Franciskanerna i forna dagar hade sitt kloster. Johan III byggde här en kyrka, försedd med på sin tid det högsta torn i Sverige. Som kyrkan nu ter sig, låter den se Stockholms högsta kyrktorn, hvilket, uppfördt år 1885, sträcker sig 114 m. mot molnen. Och i närheten af kyrkan tycker man sig upptäcka Centralstationens tak. Där bortom breder Klaraviken och högre upp Rörstrandsviken ut sig och på andra sidan härom ligger Kungsholmslandet. Man ser Stockholm förtona sig och försvinna vid horisonten, åt Vasastadshållet till.
Den tredje bilden gifver alldeles särskildt åsynen af en storstad. Man tycker, när man betraktar den, att Stockholm är ofantligt, rymmer minst en half million innevånare. Strax i hörnet till vänster ser man Carlberjjska huset, Vasagatans fond, i hvilken byggnad Nobelstiftelsens bibliotek, som bekant, är inrymdt. Man urskiljer äfven på den bilden delar af det moderna Stockholm, men icke långt därifrån upptäckes, tack vare fågelperspektivet, Adolf Fredriks församling och Adolf Fredriks kyrka. Till höger därom ser man nog Östermalm, fastän endast helt otydligt ...
Ja, det är Stockholm från telefontornet, den kära staden, där svärmeriet i forna dagar tog sig andra vägar än längs telefontrådarne. Men lika godt! Telefonväsendet vill säkert ingen hufvudstadsbo ha bort, om det också vore möjligt, från Stockholm. Man har alltför stor nytta häraf för att icke gärna underkasta sig det obehag, som medföljer den nymodiga uppfinningen. Och när man ser Stockholm så här från telelontornet, tycker man sig icke då höra telefontrådarnes sång i rymden, de skälfvande ljuden som äro liksom ett eko af det sorlande lifvet därnere?
-
Källa: Project Runeberg ·