Sida 182
Capriminnen. Af Anshelm Schultzberg. Med 13 bilder
196 ANSHELM SCHULTZBERG.
stjärnor därnere. Fiskarebåtar i flock, som vid bloss taga hvad hafvet kan skänka.
Vi gå ned till Piccola Marina; där träffa vi nog på en fiskare, jag känner. Han och hans pojkar bruka komma hit från Massa vid Sorrento. Svår är stigen härutför med sitt glidande grus och i mörker. Gör dig ej för brådt.
slags »drag» på snöre. Draget är af bly med talg eller fiskbitar till bete. Gubben, som varit gondolier i Venezia i sin ungdom, ber att fa sjunga för oss, och genom natten tona snart så väl barkaroler som tarantellor och napolivisor. Pojkarne stämma i med glada, klangfulla röster. Man tror sig snarare vara på en lusttur än på fiske. Men nu — stojet hindrar
NATTFISKE. LAVERING AF WILHELM SMITH.
Där är han ju i färd att reda ut båten. Den är en vanlig roddbåt, lagom för sex, snipig, som alla båtar härnere vid Golfen. För 3 à 5 francs få vi följa dem ut, och det göra vi en kväll sådan som denna. Pojkarne ro. Mannen reder i ordning ett skålformigt galler, som fästes i akterstäfven af båten, plockar ned torrvedbitar däri, som tändas, och sä börjar fisket. Detta sker medels ett
ej — har han napp. Han drai upp — lindar, lindar — och där, i eldglimmande vatten, se vi ett föremål i stretande motstånd, snarlikt en grötkräkla, halas ur vattnet. En våt dusch öfver oss. Tagen äro bra. Napp efter napp. Vi knuffa på hvarann och roa oss åt fiskaren, som hunnit bli så svart redan — af röken, som vi förmoda. Vi se hvarann i ansiktet litet hvar vid det svaga eldskenet,
Källa: Project Runeberg ·
