Sida 183
Capriminnen. Af Anshelm Schultzberg. Med 13 bilder
CAPRIMINNEN.
I 7 I
och brista i skratt. Jo nu se vi ut! alla ha vi duschats af den sepia, som fiskarne, i misshumör öfver att lämna sin tillvaro i hafvet, sprutat öfver oss. Som vi för resten sett, hur han fått upp sina fiskar, så torka vi oss och slå oss i sällskap med roddarne. Fiskareblossens mängd ter sig måleriskt vackert. Det är ett eldigt glimmande och lekande vatten, som dansar kring närmare och fjärmare båtar. Frågor och svar, tillmälen, vänliga och satiriska, ropas från båt till båt. Ett roligt infall, som sagts där längst ute vid randen, kommer sä småningom in mot stranden från båt till båt. Det är allvar och glädje i arbetet i förening. Och öfver allt detta står Monte Solaros svarta bergvägg i hotfullt, tyst allvar.
ras det ned, och vaktlarne proppas in i länga, låga burar. Burarne gå sedan till napolitanske uppköpare, hvilka sända dem vida omkring. Men mer än hälfteu af fåglarne dö under transporten.
I Syd-Italien når djurplågeriet knappast några gränser. Om man föreställer människorna, hur orätt de handla, blir svaret blott: »djuren äro ej kristna». Capribon vill jag dock göra den rättvisan att erkänna, att han håller hästen bättre än vanligen sker i dessa trakter.
Tyst och stilla är natten, när vi vandra åter öfver backe och i lund. Men det gifves dock något, som stör den helgjutna fridskänslan. Gif akt på ett kvittrande, klagande fågelläte. Det liknar kanske närmast stenskvättans locktoner. Om höstar och vårar höres det här invid dessa mastliknande stänger, som i långa rader resa sig i öppnare sluttningar i norr och i söder. Det kommer från en vaktel med utstuckna ögon, som hålles i bur invid stängerna. Mellan dessa spännas väldiga slagnät. Då den fängslade vakteln af lidande tvingas till läte, lockar den de i flyttning stadda vaktelflockarne att, uttröttade som de äro af flykten, slå ned, och då snärjas de i näten. I närheten är en liten hytta, där vakt hålles. När nu nätet börjar »lefva», fi-
VAKTELFANGST. LAVERING AF ANSHELM SCHULTZBERG.
Folkets låga utvecklingsgrad spårar man äfven uti många af dess sysselsättningar. Det är förvånande, med hvilka primitiva medel arbetet utföres. Vi gå t. ex. upp till Ana Capri och se, huru oljeprässningen tillgår. I hvalfvet under en gammal landtgård är kvarnen inrättad. Ur midten af ett rundt, muradt kar går en stock från botten till tak. Vid stocken är en stolpe fästad, tjänstgörande som axel till en stor, refflad kvarnsten. Stolpen räcker långt utom karet, hvilket kommer det hela att likna en s. k. van-
Källa: Project Runeberg ·
