Ord och Bild: 1896

nordenmark.

54O N. V. E.

från Pulkova. Ty det är genom honom, som svensk stjärnkunskap nu i hela världen nämnes med aktningsfull beundran; och det torde väl ej ligga någon öfverdrift i det påståendet, att intet annat land på jorden, då hänsyn tages till våra små resurser, står så högt inom det astronomiska forskningsområdet eller inom detsamma kan uppvisa så många namn af hög rang. Inom alla delar af himmelsmekaniken har han tänkt något nytt, och alla dess problem har han med sina idéer befruktat. Allt, som han med sina metoder behandlade, såg han från så många nya synpunkter, och han visste alltid att uppvisa de brister, som vidlådde föregående undersökningar; och detta måste entusiasmera de unga ämnessvennerna. Hans vetenskapliga stil var visserligen koncis och fordrade grundliga kunskaper (ban såg ju själf allting så lätt och intuitivt), men å andra sidan var den rik, rik på nya uppslag och öfverflödan-de af fruktbringande idéer. Det var därför ej underligt, att i vårt land ny håg skulle väckas för naturvetenskapernas drottning, den exaktaste bland de exakta, och att en för våra förhållanden stor skara unge skulle fylkas kring den store läraren. Men ej nog härmed. Vida utom Sveriges gränser skulle hans tankar bära frukt och till vår hufvudstad locka den ene unge vetenskapsmannen efter den andre för att vid denne Gamaliels fötter ösa ur vishetsbrunnen.

Här är ej plats att ens kortfattadt söka redogöra för hans djupgående undersökningar. Men vi skola i raska drag teckna själfva konturerna af hans forskningsmetod. Själf har han på ett ställeyttrat, att »världsprocessens ändamål inom företeelsernas område är att utvidga kulturen eller, med andra ord, att omsätta de materiela krafterna i ande.» Man kan påstå, att bela hans vetenskapliga och äfven sociologiska program ligger öppet i dessa ord.

Då Gyldén grep sig an med den celesta mekanikens svårlösta problem, hade man på många håll börjat förlora hoppet på att af det genom observation insamlade materialet kunna vinna någon omedelbar åskådning af företeelserna i universum, att med andra ord kunna erhålla en klar uppfattning af rörelserna inom planetsystemet och fixstjärnevärlden. Laplace'» epokgörande arbeten hade vunnit en värdig afslutning i Leverriers numeriska till-lämpning, och man trodde nu i pessimistisk skepticism, att det inom vetenskapen så ryktbara »trekropparproblemet» vunnit all den belysning det kunde få medels de hjälpmedel, den matematiska analysen hittills erbjuder. Men det slocknande modet att komma det svårlösta problemet närmare in på lifvet höjdes nu helt hastigt genom Gyldéns rika arbeten. Den celesta mekaniken fick ett nytt uppsving. Och astronomerna började dels att med ledning af hans metoder följa den nyöppnade vägen, dels ock, uppmuntrade af hans framgångsrika resultat, att själfva söka finna nya stigar.

Gyldéns arbeten beröra, som sagdt, alla delar af himmelsmekaniken. Hans första arbete, genom hvilket han förvärfvade doktorsgraden, behandlade planeten Neptunus' bana. Under sin anställning som »äldre astronom» i Pulkova sysslade han med en undersökning af liusbrytnin-gen i vår atmosfer, ett arbete, som äger klassiskt värde. Men det var egentligen först efter ankomsten till Sverige som han grep sig an med trekropparproblemet. Han införde nu en mängd nya begrepp vid dess behandling, hvilka hade den stora förtjänsten att göra uppfattningen af problemets innebörd mycket klarare. Vi påminna om hans intermediära och absoluta banor. För lösningen af de differentialekvationer, han uppställde, begagnade han sig bland annat af de s. k. elliptiska funktionerna, ett analytiskt hjälp-