Ord och Bild: 1896

HUGO GYLDÉN.

541

medel, som visat sig äga stora fördelar vid undersökningarne i fråga. Samtidens störste matematiker, fransmannen Poincaré, säger på tal om Gyldéns arbeten, som han betecknar som de »fullkomligaste», att »denne vetenskapsman utan gensägelse gjort den celesta mekaniken de mest framstående tjänster. Hans arbeten beröra alla delar af himmelsmekaniken, och han använder därvidlag med lätthet alla den moderna matematikens hjälpmedel.» Dessa sina nya synpunkter och teorier har han publicerat i en hel mängd afhandlingar, af hvilka de mest betydande äro: Undersökningar af teorien för himlakropparnes rörelser, Theoretische Untersu-chungen über die intermediären Bahnen der Cometen in der Nähe eines störenden Korpers, Nouvelles recherch.es sur les series employèes dans les théories des planetes, samt det klassiska verket Traité analytique des orbites absolues des huit planetes principales. Det sistnämda arbetet, tillägnadt konung Oscar II, som med känd frikostighet ofta lämnat honom nådigt understöd, hann han ej afsluta, i det endast första delen utkommit och blott 23 ark af den andra hunnit tryckas. Emellertid kan man hoppas, att det skall vinna en värdig afslutning, då det återstående manuskriptet enligt den dödes önskan redan afsändts till en af hans framstående lärjungar, direktorn för Pul-kova-observatoriet, professor Backlund. Ett annat verk, på hvilket han likaledes arbetade ända in i det sista, är däremot i det närmaste afslutadt. Det behandlar den för den räknande astronomien aktu-ela frågan om småplaneternas banor, ett arbete som på bekostnad af den amerikanska miss C. W. Bruce utgifves af Astronomische Gesellschaft. Under hans egid har ock utgifvits »Astronomiska undersökningar och iakttagelser, anställda pä Stockholms observatorium». För öfrigt

har han i nästan allaländers astronomiska publikationer och akademiers handlingar strött omkring sig en massa uppsatser.

Den trägne forskarens idoga arbete att söka tränga in i företeelsernas mysterier är ofta nog alltför mödosamt att ens till sina konturer begripas af en sensationslysten publik. Det händer därför lätt, att vetenskapsmannen af misstro mot hopen afstänger sig från den och möjligen låter den endast njuta af någon fullt mogen frukt af hans möda. Något dylikt hindrade likväl ej professor Gyldén från att, i den mån hans vetenskapliga studier lämnade honom tid, göra sin stora insats i sin samtids samhälleliga rörelser, vare sig det gällde att direkt göra sina stora matematiska kunskaper fruktbringande i arbetet att trygga medmänniskors existens eller att göra folkbildningsprincipens stora betydelse gällande. Han besatt en hög grad af frisinne, som gjorde det möjligt för honom att förstå och uppfatta, hvad som ligger på djupet af vår tid. Men mer än en gång uppträdde han till kamp mot fördomar och vidskepligt, kvasi vetenskapligt humbugs-makeri. Och ehuru hans plats i kampen mot tidens mörka, konservativa makter var gifven, ville han likväl högst ogärna blanda sig i stridens häftigaste tumult.

De, som hade lyckan att komma i närmare beröring med denne originele forskare, kunde ej undgå att känna omedelbart intryck af hans mäktiga ande. Med intresse tog han ock del af de unges arbeten och visste alltid att lämna råd och anvisningar.

Hösten 1896 har gjort en rik skörd bland stjärnkunnige, och med Gyldén gick sekelslutets störste astronom ur tiden. Han tillhör de män, som man har svårt att tänka sig bland de döda, men han lefver, lefver i sina verk, där han rest sig ett monumentum ære perennius.