Sida 756
Det högre militärbefälet
DET HÖGRE MILITÄRBEFÄLET.
Foto. L. Larsson, Stockholm.
C. A. M. NORDENSKJÖLD. Generalmajor i armén.
Foto. L. Larsson, Stockholm.
G. F. O. UGGLA. Generalmajor i armén.
En framstående svensk militärläkare har nyligen i en broschyr, på tal om våra officerare, berättat ett karaktäristiskt yttrande af en gammal »indelt» kapten, som tog sina yrkeskamrater i försvar mot det vanliga »hackandet» på militären.
»Ja, mina herrar», hette det, »Lützen var stort och Narva var stort, men större är, att den svenske officern aldrig klagar!» Själf tillägger den ofvannämnde broschyrförfattaren: »En officerskår med så lysande och ärofulla anor, så väluppfostrad, bildad och plikttrogen som den svenska arméns, kan intet annat land uppvisa.»
Sådana rättvist berömmande ord äro dock sällsynta i vårt land. Mycket ordas om den stora utvecklingen på skilda områden, under de senaste decennierna, men sällan hör man ens antydas något om det betydelsefulla utvecklingsarbete, som vår officerskår genomfört, efter de för hela Europas härväsen så viktiga krigsåren 1870--71. Denna omdaning är så mycket märkligare, som den ägt rum, under en, för hvarje militär, som nitälskar för sitt lands försvar, så föga hoppfull tid, som denna, de många fallna härordningsförslagens.
Trots det att insikten om betydelsen af ett dugligt försvar endast mycket långsamt mognade hos vårt folk, skedde inom armén, framför allt hvad befälsutbildningen beträffar, ett kraftigt reformarbete. Generalstaben ombildades, de militära högskolorna omorganiserades, fordringarne på befälsutbildningen skärptes.
Det berättas att en högre tysk officer, som bevistade en af våra större fälttjänstöfningar, i början af 1880-talet, på tillfrågan om sin tanke beträffande de svenska generalerna, skall hafva svarat: »Det var mycket fina och älskvärda gamla herrar, men det var icke generaler -- i preusisk mening.»
Dessa ord gällde en äldre skola bland vårt högre befäl. Hvad våra nuvarande generaler beträffar, måste äfven en kritisk främling medgifva att de i duglighet kunna täfla med snart sagdt hvilket lands generaler som helst.
Hvad som framför allt skiljer våra dagars högre befäl från 1860-talets, är att det är genomträngdt af en verklig offensiv-anda, att det förstår att man ej genom blotta afvärjanden vinner seger. Återtåget från den ena försvarsställningen till den andra, som spelat en så stor roll i fälttågsplanerna för en 30 --40 år sedan, har nu, dess bättre, upphört att gälla som trosartikel.
*
Till banbrytarne i denna del af vår militära utveckling höra de generaler, som i dessa dagar hunnit generallöjtnantgraden.
Den 12 augusti detta år har Kongl. Maj:t i nåder utnämnt till generallöjtnanter i armén generalmajorerna C. B. MUNCK och H. GADD samt till generallöjtnant i generalitetets reserv generalmajoren frih. C. W. ERICSON. Vid samma tillfälle utnämndes till generalmajorer i armén, Öfverstarne C. A. M. NORDENSKJÖLD och G. UGGLA.
De befordrade höra samtliga till vår armés mest framstående officerare, med stora teoretiska kunskaper och bepröfvad praktisk erfarenhet. Med undantag af generallöjtnant Ericson, hafva de äfven tillhört generalstaben under dess, för hela arméns utveckling, så betydelsefulla omdaningsperiod.
*
Generallöjtnant Carl Bror Munck är chef för II. arméfördelningen och of verad jutant hos H. M. Konungen. Han är född 1836 och blef 1856 underlöjtnant vid dåvarande Göta artilleriregemente. Redan vid unga år gjorde han sig bemärkt genom sitt goda hufvud, sin energi och -- sitt goda humör. Vägen till den ansvarsfulla platsen såsom arméfördelningschef har för honom gått genom generalstaben och öfverstebefattningen vid ett norrländskt infanteriregemente.
Chefen för IV. arméfördelningen, generallöjtnant Hemming Gadd, är född 1837 och blef officer vid Norra skånska infanteriregementet 1858 och i generalstaben 1867, där han avancerade till öfverstelöjtnant 1886. Två år senare blef han öfverste och chef för Andra lifgrenadierregementet, hvarifrån han förflyttades till sekundchef för Svea lifgarde och utnämndes till generalmajor i armén 1892. Generallöjtnant Gadd är sedan 1888 öfveradjutant hos H. M. Konungen. Bland andra förtroendeuppdrag bekläder han den af ordförande i direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet.
Källa: Project Runeberg ·