Sida 64
Fig. 52. Ebb och flod.
V.
129. Hvad är orsaken till sol- och månförmörkelse?
Om månen befinner sig mellan solen och jorden, och det samtidigt inträffar, att de tre himmelskropparna, ligga i samma räta linie, kommer tydligen månen att undanskymma solen eller en del af henne för invånarna på jorden, vi ha då solförmörkelse (se fig. 53, venstra delen). Om deremot månen går bakom jorden, kan det inträffa, att månen helt och hållet eller till någon del ingår i jordens skugga. Vi få då mån förmörkelse (se fig. 53 till höger). Af det sagda framgår, att solförmörkelse inträffar vid nymåne, månförmörkelse vid fullmåne.
Fig. 53. Sol- och månförmörkelse.
Vid en solförmörkelse kastar månen sin skugga på jorden; befinner man sig a den del af jordytan, som träffas af skuggan, ser man ej något af solen, hvilken är helt och hållet eller totalt förmörkad. De som befinna sig i närheten af kärnskuggan, se en del af solen förmörkad eller hafva partiel förmörkelse. Vid en månförmörkelse kan månen antingen helt och hållet eller blott delvis inträda i jordens skugga.
En väsentlig skilnad mellan de två slagen af förmörkelser är, att månförmörkelsen är synlig för halfva jorden på en gång, då åter solförmörkelsen blott ses af dem som befinna sig i skuggkäglan, som då den träffar jorden blott är några mil i diameter.
Ett oundgängligt vilkor är alltid, att månen befinner i eller i närheten af en nod, d. v. s. den linie der månbanans plan skär ekliptikans.
130. Huru kunde forntidens astronomer förutsäga månförmörkelser?
Trots den synbara oregelbundenhet, som råder med afseende på förmörkelsernas uppträdande, hade redan Kaldéerna 600 år f. Kr. upptäckt, att samma förmörkelser återkommo efter en tid af 18 år 11 dagar. Denna period kallas Saros-cykeln och beror derpå, att efter denna tid nymåne inträffar samtidigt med månens gång genom en nod.
131. Hur ser månen ut vid en månförmörkelse?
Sällan är månen vid detta tillfälle alldeles mörk, oftast är den röd med tvärgående
