Sida 62
Fig. 49. Ringbergen Eudoxus och Aristoteles.
Den tredje rörelsen, eller rotationen kring axeln, fullbordar månen på en tid lika med ett synodiskt omlopp. Under det den går ett slag kring jorden, vänder den sig ett hvarf kring sin axel. Följden häraf blir, att vi menniskor aldrig skådat baksidan på månen; den vänder alltid samma sida mot jorden, derför ser ju »gubben i månen» alltid lika ut.
En liten titt på sidan kunna vi dock få göra, derför att månens rotation alltid sker med samma hastighet, men rörelsen i banan sker än fortare än långsammare till följd af att banan ej är en verklig cirkel. Detta fenomen, som kallas månens libration, gör, att vi inalles se 4/7 af månens yta, under det 3/7 för alltid äro skymda för våra blickar.
Fig. 50. Månlandskap.
123. Hvad menas med månens faser?
Dermed förstås de vexlingar i månens utseende, som hvarje månad visa sig. Orsakerna till dessa vexlingar äro lätta att begripa med tillhjelp af fig. 51. Då månen befinner sig rätt mellan jorden och solen, hvilket läge kallas konjunktion, vänder månen sin mörka sida åt jorden; vi se då ej månen, ehuru den går upp och ned samtidigt med solen. Denna fas kallas nymåne. Ju mer månen skrider fram i sin bana, ju mer se vi af den belysta delen, tills vi i 1:a qvarteret se månen half. Efter ännu några dagar har månen intagit ett sådant läge, att jorden befinner sig rätt emellan månen och
