Sida 60
oreda skulle uppstå. Dessa svårigheter föranledde Julius Cæsar att uppdraga åt den egyptiske astronomen Sosigenes att reformera kalendern.
Sosigenes införde det tropiska året som tidsmått, hvilket han antog vara 365 1/4 dygn. Det beslöts vidare, att man skulle räkna 3 på hvarandra följande år till 365 dygn och på det 4:de året tillsätta ett dygn, d. s. k. skottdagen. På detta sätt skulle felet hvart fjerde år repareras. Denna förändring infördes år 45 f. Kr. och kallas julianska tidräkningen eller gamla stilen.
Då man antog det tropiska året till 365 1/4 dygn, gjorde man det ungefär 11 minuter för långt. Under århundradens lopp skulle detta fel visa sig ganska tydligt, så att t. ex. år 325 e. Chr., då ett kyrkomöte hölls i Nicæa, vårdagjämningen inträffade den 21 i st. f. den 24 mars. De andlige, som närmast för kyrkans fester voro intresserade af kalenderns fullkomnande, trodde felet ligga i något misstag vid räkningen och faststälde vid detta möte, att vårdagjämningen alltid skulle sättas till den 21 mars. Denna rättelse var tydligen ingen förbättring, året var fortfarande 11 minuter för långt, och felet ökade sig hvarje år. Det är lätt att räkna ut, att det på 128 år uppgår till i det närmaste 1 dygn. Slutligen gick det så långt, att datum ej öfverensstämde med årstiden; vårdagjämningen inträffade den 11 mars. Då utfärdade påfven Gregorius XIII 1582 ett dekret, hvari påbjöds, att från oktober månad detta år skulle borttagas 10 dagar, så att man efter den 4 oktober skulle skrifva den 15. Derigenom uteslötos 10 dagar, och vårdagjämningen återkom på den 21 mars. Vidare påbjöds, att 3 skottdagar på 400 år skulle uteslutas. Dertill valdes de sekelår, hvilkas två första siffror ej jämt kunde divideras med 4. Således äro åren 1700, 1800, 1900 skottår i gamla stilen men ej i gregorianska eller nya stilen.
Denna förbättring var väsentlig, ty nu öfverensstämmer vårt borgerliga år med det tropiska så noga, att felet först efter 3,200 år uppgår till ett dygn. I Sverige infördes nya stilen 1753.
Af europeiska länder är det blott Ryssland, som ännu bibehåller den gamla stilen och således i närvarande stund är 12 dagar efter oss i datering.
IV.
121. Hvad veta vi om tillståndet på månen?
Den himmelskropp, som näst solen tagit astronomernas uppmärksamhet i anspråk, är månen.
Månen är en mörk, nästan klotrund kropp, hvars diameter är 1/4 af jordens diameter, dess volym är 1/50 af jordens volym, dess massa är 1/80 af jordens massa.
Betraktar man nogare månens yta, ser man ljusa och mörka teckningar på densamma. Kepler och alla före honom ansågo de mörka partierna för haf och sjöar, men då Galilei riktade sin kikare på dessa bildningar, fann han, att dessa mörka delar voro antingen skuggor af berg eller ock dälder mellan bergen. De ljusa partierna befunnos vara bergskammar.
Fig. 48 visar månskifvans utseende i en större teaterkikare, under det fig. 49 visar bilden af ett månlandskap, sedt genom ett större instrument. Månbergen hafva i allmänhet ett eget utseende, kägelformiga kratrar (fig. 50), af betydlig höjd (en del uppnå en höjd af 7,000 meter), men äfven verkliga bergskedjor förekomma. Kratrarnes bredd är också anmärkningsvärd, då den kan uppgå ända till 40 kilometer.
Slätterna eller »hafven» ligga betydligt lägre än de omgifvande partierna och äro delvis alldeles jämna men stundom temligen kuperade. Så vidt man kan se, finnes numera ej något vatten på månen, om också, såsom antagligt är, dessa slätter äro hafsbottnar; ej heller har man kunnat upptäcka någon luftkrets kring månen.
En vetgirig läsare kan här framställa den frågan: hur vet man detta. Derpå svara vi: funnes det en atmosfär kring månen, vore den ock blott 1/2000 så tät som jordens, måste stjernornas plats, då de befinna sig vid månkanten, till följd af ljusets brytning ändra sig; någon sådan förflyttning har man dock aldrig kunnat upptäcka. Funnes åter vatten på månen, skulle vi ock se moln, men sådana har man ej kunnat upptäcka; deraf sluter man, att vatten ej finnes på månen.
122. Huru rör sig månen?
Månen har en trefaldig rörelse. Först roterar den kring sin axel, sedan rör den sig
