Sida 231
kallar barometerhöjden. Står röret lodrätt, blir barometerhöjden lika med längden på qvicksilfverpelaren i röret ofvanom ytan A.
Fig. 235. Torricellis försök.
Barometerhöjden är oberoende af rörets vidd, ty har man ett vidt rör, blir visserligen qvicksilfverpelaren tyngre, men då är ock den luftpelare, som håller jämvigt mot qvicksilfvermassan, vidare. Man kan nämligen säga, att qvicksilfverpelaren väger eller trycker lika mycket som en luftpelare af samma groflek, sträckande sig från ytan A till atmosfärens slut.
Fig. 236. Barometer.
För att göra barometern mera beqväm, ger man den vanligen den form, som fig. 236 antyder. I stället för det vida kärlet B i Torricellis barometer är barometerröret nedtill böjdt och utvidgadt till en liten reser voir eller kula. Denna kula är öppen och innehåller qvicksilfver. Under denna form kallas barometern häfvare-barometer. Barometerhöjden är naturligtvis afståndet mellan de båda qvicksilfverytorna, om barometern hänger lodrätt.
879. Hvad förstås med en aneroidbarometer?
Aneroid betyder »utan vätska». Bourdons aneroidbarometer utgöres af ett cirkelformigt böjdt, lufttätt slutet och lufttomt mässingsrör med tunna väggar. Detta rör är på midten fäst vid bottnen af en metalldosa, medan ändarna äro medels en utvexling satta i förbindelse med ett kugghjul. Då lufttrycket ökas, pressas ringen tillsammans, emedan ringens yttre sida har större yta än den inre. Aftager lufttrycket, återtager ringen sin gamla form. Ringens förändringar öfverföras medels kugghjulet till en rörlig visare (se tig. 237).
Fig. 237. Bourdons aneroidbarometer.
I st. för ringen användes oftare en tunn metalldosa, som är lufttätt sluten och lufttom. Vid ökadt lufttryck pressas den tunna bottnen inåt; då trycket aftager, drifves bottnen af sin elasticitet utåt. Rörelsen hos bottnen öfverföres äfven här på en visare.
Aneroidbarometrarna äro mycket »känsliga», d. v. s. angifva små tryckskilnader,
