Sida 149
färger behöfdes, för att tillsammans ge hvitt ljus, men Helmholtz har visat, att detta ej är nödvändigt. Komplementfärger äro enligt Helmhotz: violett och gröngult; indigo och gult; cyanblått och orange; blågrönt och rödt.
Komplementfärgerna äro således i allmänhet ej två enkla Spektralfärger utan en enkel och en blandningsfärg.
Vi böra kanske påpeka, att här talas om ljus af olika färger, ej om färgstoffer. Så t. ex. ger gult och blått ljus hvitt, men gul och blå färg, grön.
645. Hvarför synes ingen färgspridning vid ljusets gång genom en fönsterruta?
Emedan glasets båda ytor äro parallela. En ljusstråle som genomgår glaset, kommer att efter brytningen bibehålla en riktning parallel med den, som strålen hade, innan den träffade glasskifvan. De särskilda färgerna följas således åt nära parallelt och gifva derför intrycket af hvitt ljus.
646. Hvarifrån kommer färgspelet, då solljus träffar glasen på en ljuskrona?
Från ljusets sönderdelning vid dess gång genom glasen. Emedan dessa äro slipade såsom prismor, sönderdelas ljuset, och ögat träffas af olika färgstrålar, allt efter som det ändrar läge. Af samma orsak glänser en slipad diamant i alla regnbågsfärgerna.
647. Hvad förstås med de s. k. Frauenhoferska linierna?
Enligt Newton utgjorde sol spektrum en oafbruten följd af färgadt ljus, som omärkligt öfvergick från den ena färgnyansen till den andra. Men då Wollaston 1802 genom prismat betraktade en fin af solljuset belyst springöppning, fann han i spektrum några mörka linier, gående tvärs öfver detsamma och likasom skiljande de olika färgerna. Dessa linier voro okända för Frauenhofer, då han 1814 medels en kikare undersökte solspektrum. Han upptäckte då en stor mängd mörka linier, strödda öfver hela spektrum, bland hvilka 8 voro mera i ögonen fallande och derför betecknades med bokstäfverna A, B, C .... H (se, fig. 120). Frauenhofer fann vidare, att olika himmelskroppar gåfvo andra linier, så att han trodde, att man på liniernas läge i spektrum skulle kunna skilja ljuskällorna från hvarandra. Så t. ex. gaf månen ett spektrum lika med solens, hvilket var att förmoda, då det ju är solens ljus, som återkastas från månen. Deremot visade Sirius' spektrum helt andra linier. Fig. 120, Frauenhoferska linierna i solspektrum.
648. Förekomma alltid mörka linier i ett spektrum?
Nej; glödande fasta eller flytande kroppar gifva ett spektrum, som saknar alla mörka linier (ett sådant kallas kontinuerligt, under det solspektrum kallas diskontinuerligt).
649. Huru ser det spektrum ut, som en glödande gasformig kropp alstrar?
Betraktar man det ljus, som en glödande gas utsänder, genom ett prisma, ser man ej något sammanhängande spektrum alls, utan blott en mängd lysande linier i de olika regnbågsfärgerna. Hvarje kropp, som införes i en tillräckligt het låga, så att den öfvergår i gasform, ger sina bestämda lysande linier, så att man af liniernas antal och utseende med stor säkerhet kan sluta till, hvilken kropp det är, som befinner sig i lågan. Genom noggranna undersökningar har man kommit till det resultat, att liniernas läge är oberoende af lågans natur och blott beroende på hvilken kropp som glöder.
650. Hvad menas med spektralanalys?
På grund af den i föregående stycke omnämda egenskapen hos gasformiga kroppars spektrum har en metod utvecklats, genom hvilken man med prismats tillhjälp säkert kan undersöka (analysera) sammansättningen hos kemiska föreningar. Kartor äro uppgjorda af Kirchhoff, Ångström, Thalén m. fl., i hvilka hvarje enkelt ämnes lysande linier finnas noggrant upptecknade med afseende på sitt läge och utseende. Genom att öfverföra den kropp,
