Sida 198
Åskledarens förmåga att skydda förklaras sålunda. Om ett åskmoln laddadt t. ex. med positiv elektricitet befinner sig öfver en byggnad, verkar molnets elektricitet inducerande eller fördelande på jordytan och föremålen närmast molnet. Den negativa elektriciteten attraheras ur jorden, följer åskledaren och utströmmar genom spetsen mot molnet, som derigenom neutraliseras eller göres oelektriskt.
Häraf framgår, att meningen ej är att blixten skall slå ned i ledaren, utan att ur ledaren skall strömma så mycket elektricitet, att molnet blir oelektriskt. Skulle dock blixten slå ned i ledaren, bör denna vara så till- tagen, att den ej smälter till följd af upphettningen. Är ledningen af koppar, kan den tagas betydligt smalare än om den är af järn. Kopparn leder 6 ggr. bättre än järn. Vanligen är genomskärningsytan hos en kopparledning 60 qv. mm. och hos en järnledning 400 qv. mm.
Är åskledaren dålig eller på något ställe afbruten, blir den ytterst farlig, ty då neutraliseras ej molnet, utan byggnaden laddas genom molnets inverkan med negativ elektricitet (om molnet är positivt), och en urladdning mellan byggnaden och molnet genom den afbrutna ledaren är nästan oundviklig.
798. Hvarför är åskledarens spets af platina?
På det att den ej skall förderfvas i luften. Platina är en s. k. ädel metall, d. v. s. en som ej rostar eller förändras i luften.
799. Är det alldeles oundgängligt att åskledaren slutar i en spets?
Nej; men den verkar bättre, om den är spetsig. En spets aflemnar elektriciteten mycket förr än en kula, så att molnet neutraliseras fortare, om ledaren är spetsig. Redan under Franklins lifstid uppstod en häftig strid angående denna fråga. Franklin för- ordade en spets; Wilson, som ansåg åskledarens nytta endast vara att leda blixten utan skada for byggnaden ned i jorden, försvarade den afrundade eller kulformen. Frågan afgjordes efter flere års strid till Franklins fördel.
800. Är en byggnad försedd med åskledare alldeles säker för blixten?
Nej; dels skyddar en åskledare blott inom en viss omkrets, dels kan afledningen till jorden (jordledningen) vara bristfällig. I senare fallet kan åskledaren vara mera till skada än gagn.
801. Huru vidt sträcker sig åskledarens skyddande inverkan?
Angående denna fråga äro meningarne delade. De flesta anse åskledaren skydda inom en cirkel, hvars radie är 2 ggr så stor som den från taket uppstickande delen af ledaren. Andra anse, att man ej kan vara säker inom större radie än lika med stångens höjd.
802. Huru skall man få en god »jordledning» för en åskledare?
Derigenom att åskledaren får så stor och god beröringsyta med jorden som möjligt. Finnes vattenledning i byggnaden, kan åskledaren med fördel sättas i förbindelse med densamma, emedan då en en ypperlig jordledning erhålles. Vidare bör ledningen sluta i fuktig jord, man leder den derför, om möjligt, ned i en brunn eller sjö. En god jordledning är nästan det väsentligaste, ty ur jorden skall den elektricitet tagas, som skall genom åskledaren strömma till molnet.
803. Finnes någon annan form på åskledaren än den nu omtalade?
Melsens i Bryssel har föreslagit att skydda byggnader medels ett helt nät af metalliska ledare, som vid byggnadens alla hörn och framskjutande partier löpa ut i knippen af järnstänger 1 à 1.5 meter långa (se fig. 190). Dessa knippen äro sinsemellan förbundna genom ledningar och stå i förbindelse med vattenledningen eller särskilda jordledningar. Genom denna anordning underlättas elektricitetens utströmning mot molnet och dermed åskledarens skyddande kraft. Det storartade stadshuset i Bryssel är försedt med Melsens åskledare.
Grenet anordnar en åskledare med ännu enklare medel. Alla metallpartier på taket (plåttak) äro sinsemellan förbundna genom
