Sida 230
METEOROLOGI.
I.
874. Hvad förstås med meteorologi?
Så kallas den vetenskap, som sysselsätter sig med luftkretsen eller atmosfären. Den har att utforska atmosfärens olika tillstånd och de lagar, efter hvilka dess förändringar försiggå. Dessutom försöker sig meteorologien på, att efter vetenskapliga grunder förutsäga väderleken för den närmaste framtiden.
875. Huru hög är atmosfären?
Luften omgifver jorden såsom ett skal af förmodligen betydlig tjocklek. Beräkningen af atmosfärens höjd är ett ytterst vanskligt problem. Luftens täthet aftager nämligen mot höjden men efter en obekant lag. Genom att observera, huru mycket luftens tryck aftager för t. ex. hvar 100 meter i höjd, har man försökt beräkna atmosfärens höjd. Enligt denna beräkning skulle vid en höjd af 60 kilometer ännu luften utöfva ett tryck svarande mot en qvicksilfverpelare af 1 millimeter. Detta tryck är ytterst ringa och visar, att om ock atmosfären sträcker sig betydligt öfver denna gräns, dess inverkan på våra mätinstrument sedan är nästan omärklig. Man har ock på andra vägar sökt bestämma atmosfärens höjd. Så t. ex. har man ur skymningsfenomenet beräknat den till 80 kilometer; d. v. s. den luft som befinner sig högre upp, utöfvar ej något märkbart inflytande på solstrålarnes brytning och reflexion. Observationer på norrsken och stjärnfall tyckas dock antyda, att ännu på en höjd af 400 à 500 kilometer finnes det luft af tillräcklig täthet för att inverka på dessa fenomen.
För att få en någorlunda klar föreställning om luftkretsens höjd i förhållande till jordens storlek, kunna vi hålla oss till siffran 80 kilometer (ofvanom denna höjd har luften upphört att inverka på de vanliga företeelserna i luftkretsen). Antages då jorden vara ett klot af 1 meters diameter, så skulle atmosfärens höjd representeras af ett lager mellan 6 och 7 millimeter tjockt.
876. Hvad är en barometer?
Ett instrument med hvilket man mäter luftens tryck.
877. Huru uppstår luftens tryck?
Luften så väl som hvarje annan gas kan sammanpressas till snart sagdt huru liten volym som helst, men den kan ock utvidga sig huru mycket som helst, d. v. s. en viss mängd luft kan utfylla hvilket rum som helst. Denna luftens förmåga att utvidga sig kallas spänstighet eller elasticitet. Till följd af sin elasticitet utöfvar luften ett tryck på alla ytor, med hvilka den är i beröring. Elasticiteten är en sträfvan hos luftmolekylerna att aflägsna sig från hvarandra. Man skulle ock kunna säga, att lufttrycket härrör af luftens tyngd, men detta blir i sak detsamma, ty tyngden gör, att luftpartiklarna skulle trängas tillsammans, så att afståndet mellan molekylerna blefve mindre, men detta motarbetas af elasticiteten. Dessa två krafter motverka således hvandra. I meteorologien menas nu alltid med luftens tryck dess elasticitet.
878. Huru är den vanliga barometern inrättad?
Man tager ett ungefär 800 millimeter långt glasrör, tillsmält i ena ändan och fyldt med rent qvicksilfver. Håller man fingret för den öppna ändan och ställer röret med öppningen nedåt i en skål, fylld med qvicksilfver till sådan höjd, att detta står öfver fingret, och borttager sedan fingret, så sjunker qvicksilfret i röret ett stycke, medan den öfriga delen af röret fortfarande är fylld med qvicksilfver (fig. 235). Under vanliga förhållanden återstår i röret en qvicksilfverpelare af ungefär 760 mm. höjd. Denna pelare uppbäres af lufttrycket och är sålunda ett mått på detta. Rummet V ofvanom qvicksilfret i röret är lufttomt och kallas det Torricelliska tomrummet efter den man, som först utförde detta försök år 1643. Höjdskilnaden mellan T och qvicksilfverytan A är hvad man
