Sida 78
186. Huru bär man sig åt, för att få alla instrument att stämma öfverens?
Genom att stämma någon dess ton lika med en stämgaffels ton. Före år 1859 begagnade man i Frankrike en gaffel, som gjorde 448 svängningar i sekunden. Vid Ludvig XIV:s tid (senare hälften af 1600-talet) var gaffelns svängningstal 405. Under den moderna tiden hade sålunda a' stigit oupphörligt och derigenom alla de öfriga tonerna. En följd af detta blef, att all musik blef högre, hvilket för operatenorer var en svårighet. Vid andra länders operascener hade a' ett annat svängningstal. För att bringa reda och fasthet i allt detta, bestämdes på en kongress i Paris 1859, att a' skulle göra 435 svängningar. En gaffel inrättad efter denna föreskrift kallas normalgaffel och begagnas numera allmänt.
187. Hvarför sjunker tonen i en fiol, då strängarne ej äro tillräckligt spända?
Tonen från en sträng är låg, i samma mån som strängen är lång, tjock och litet spänd; den är hög, om strängen är kort, smal och mycket spänd.
188. Hvarför stiger tonen hos en fiol i ett rum fyldt med menniskor?
Emedan vattenångan, som menniskomassan utandas, gör strängarna fuktiga, men då tarmsträngar bli fuktiga, bli de kortare, och då måste tonen stiga.
189. Hvarför äro strängarne på ett piano eller en harpa olika långa?
De långa, grofva strängarna äro för de djupa tonerna, de små och fina för de höga. Då man nu i dessa instrument vill ha en hel mängd toner, måste strängarnas längd gradvis förändras.
190. Hvarpå beror det, att somliga toner ljuda väl tillsammans, under det andra göra ett obehagligt intryck på örat?
De toner bilda tillsammans ett välljudande ackord, hvilkas svängningstal stå till hvarandra i ett enkelt talförhållande; detta betyder i fysisk mening, att dessa toners svängningar sammanträffa efter korta mellantider. De toner åter, hvars svängningar aldrig sammanträffa eller ock med långa mellantider, bilda tillsammans ett missljud eller dissonans. Deras svängningstal stå ej i något enkelt förhållande till hvarandra.
191. Hvilka toner bilda tillsammans det bästa välljudet?
Först och främst två lika höga toner, sedan grundtonen och oktaven (förhållandet mellan svängningstalen 1 till 1 eller 1 till 2). I förra fallet sammanträffa alla svängningarna i senare fallet hvarannan. Andra välljudande ackord äro c-e-g, f-a-c' eller med andra namn ut-mi-sol, fa-la-ut, hvilkas svängningstal i båda ackorden äro i förhållandet 4:5:6.
192. Hvad menas med öfvertoner?
Den ton, som en sträng eller annat tonverktyg ´ ger, är vanligen sammansatt af en hufvudton samt flere eller färre bitoner, hvilka alla äro högre än denna och så svaga, att det fordras ett särskildt uppöfvadt öra att höra dem. Dessa bitoner kallas, emedan de äro högre än hufvudtonen, öfvertoner och ge hvarje instrument dess särskilda klang; ju flere öfvertoner ju fylligare ton. Helmholtz i Berlin tillkommer äran af att hafva utredt frågan om öfvertonernas tillvaro och betydelse.
193. Hvilken är sammansättningen hos klockmetall?
4 delar koppar och 1 del tenn. Denna legering ljuder bättre än hvardera metallen särskildt. Stundom tillsättes zink, ja till och med silfver.
194. Hvarför ljuda ej alla klockor lika?
En klockas ton beror på legeringens beskaffenhet samt på klockans form och storlek. Då klockan vibrerar i följd af kläppens slag, förändrar den, ehuru för ögat omärkligt, form, blir aflång i slagets riktning och förkortas i riktningen vinkelrätt deremot. I följd af metallens elasticitet återtager den sin ursprungliga form och öfvergår i ett motsatt läge, så att den förlängda diametern blir
