Sida 206
med kopparremsor, i hvilka ledningstrådarna kunna fästas. Den elektriska strömmen går i elementet från zink genom vätskorna och den porösa lerväggen till koppar samt utom elementet från koppar till zink, så att kopparn blir den positiva polen.
Daniells element har undergått flere förändringar, men metallerna och vätskorna äro alltid desamma. Vi nämde att zinken kunde ställas antingen i svafvelsyrehaltigt vatten (hvilket är det vanligaste) eller ock i en lösning af zinksulfat. Elementets verkan blir i båda fallen ungefär densamma, ty efter en tids bruk har det svafvelsyrliga vattnet förvandlats till zinksulfat.
Polarisationen upphäfves i Daniells element derigenom, att kopparsulfatet sönderdelas, och koppar »utfälles» på kopparcylindern, medan syret angriper zinken och med svafvelsyran bildar zinksulfat. Något väte kommer sålunda aldrig att afsätta sig på kopparn.
819. Huru är Bunsens element inrättadt?
Fig. 198. Bunsens element.
Ett af de starkaste och mest använda element är det af kemisten Bunsen konstruerade. Zink och kol äro här metallerna, svafvelsyrehaltigt vatten och koncentrerad salpetersyra vätskorna. Zinken ställes i svafvelsyran, kolet i salpetersyran, och vätskorna äro äfven här skilda medels ett poröst lerkärl. Fig. 198 visar utseendet af ett Bunsens element. A är ett glaskärl fyldt med utspädd svafvelsyra, Z är zinkcylindern, P den porösa lercylindern, fylld med salpetersyra, C en kolskifva, vid hvilken är fäst en klämskruf, hvari ledningstråden kan insättas. Kolet är för ändamålet särskildt beredt enligt en metod, som Bunsen angifvit, och utgöres af pulveriserad koks och stenkol, som hårdt sammanpressas och glödgas. För att få massan mindre porös och derigenom bättre ledande för elektriciteten, doppas den i sirap och underkastas ny glödgning utan lufttillträde. Kolet, på detta sätt behandladt, blir utomordentligt hårdt och nästan likt en metall. Kolet är den positiva polen i elementet.
I detta element upphäfves polarisationen derigenom, att vätet, som skulle lägga sig på kolet, syrsättes af salpetersyran till vatten. Salpetersyran sönderdelas dervid under bildandet af en »lägre» syrsättningsgrad, salpetersyrlighet, som är en för helsan skadlig gas. Man kan derför ej använda detta element till större staplar i rum, der man skall vistas, utan måste uppställa dem på vinden eller i ett särskildt rum.
820. Huru är ett kromsyre-element inrättadt?
Detta element är ett exempel på s. k. konstanta element med samma vätska kring båda metallerna. En lösning af surt kromsyradt kali i vatten blandas med svafvelsyra, och i denna vätska ställas en zink- och en kolplatta. Polarisationen upphäfves här genom uppkomsten af kromsyra, som är ett kraftigt »oxidationsmedel», d. v. s. lätt lemnar ifrån sig syre, som förenar sig med vätet till vatten. Proportionerna äro enligt Bunsen, 92 gram surt kromsyradt kali, 93.5 k.cm. koncentrerad svafvelsyra och 900 k.cm. vatten. Elementet är ganska starkt i början (lika med 2 Daniells element ungefär), men förlorar snart i styrka. Då det ej användes, drages zinken upp ur vätskan, hvarigenom zink inbesparas, och elementets styrka ej så snart försvagas. För sin snygghet användes detta element ganska mycket vid föreläsningar och kortare försök, i synnerhet i den form det fått af Grenet (se fig. 199).
821. Huru är Radiguets element inrättadt?
Detta element, som vunnit en vidsträckt användning i Frankrike, är ett kromsyre-element, ehuru den porösa mellanväggen bibehållits. En smal cylinder af koppar är ställd
