Sida 124
flyktigare vätska från en annan med denna blandad vätska; då man vill framställa vissa metaller i ren form. Genom destillation kan man förvandla salt vatten till sött; afskilja alkohol ur sprit; framställa zink, qvicksilfver m. fl. metaller.
500. Hvarför väter ej vatten en upphettad metallskifva, titan bildar droppar, som ligga och dallra på skifvan?
Fig. 99. Det sferoidala tillståndet.
Emedan, om skifvan är tillräckligt het (minst +150 °), ögonblickligen som vattnet träffar den heta metallen, mellan vattnet och skifvan bildas ett lager af vattenånga, som oupphörligt ersättes af ny ånga, om den först bildade strömmar åt sidorna, så länge skifvans temperatur är tillräckligt hög. Detta lager af ånga hindrar vattnet att vidare komma i direkt beröring med skifvan. Att så verkligen inträffar kan man öfvertyga sig om genom ett försök, hvars anordning lätt inses af fig. 99. En metallskifva (helst polerad) ställes på det noggrannaste vågrätt och upphettas t. ex. medels en under densamma ställd spritlampa. Sedan skifvan blifvit upphettad till rödglödgning, drypes en droppe vatten derpå, och man får då se droppen antaga äggform och ligga på skifvan utan att röra vid den. Ställer man ett brinnande ljus bakom droppen, kan man nämligen se ljuslågan mellan droppen och skifvan. Då vattendroppen befinner sig i detta tillstånd, säges den vara i det sferoidala tillståndet.
501. Hvarför antager en vattendroppe i det sferoidala tillståndet klotform?
Då vattnet ej är i beröring med skifvan, finnes ingen vidhäftningskraft (adhesion) mellan de båda kropparna. Sammanhållningskraften (kohesionen) mellan vattenpartiklarna verkar då så mycket mer, och vätskan antager klotform.
502. Hvarför dröjer det så länge, innan en droppe i det sferoidala tillståndet dunstar bort?
Emedan droppens temperatur, trots det heta underlaget, en längre tid håller sig under kokpunkten. Dertill bidraga två orsaker. Värmet har ytterst svårt att komma från metallskifvan genom ånglagret till vattendroppen, hvilken derför endast långsamt upphettas. Under det droppen ligger på sin kudde af vattenånga, afdunstar naturligtvis något vatten (detta försiggår ju vid alla temperaturer), hvarvid värme bindes, som tages från droppen och ytterligare bidrager att hålla dess temperatur under 100°.
Uppkomsten af det sferoidala tillståndet förklarar flere fenomen, som förefalla synnerligen obegripliga. Så t. ex. kan en glödande järnstång en god stund fortfara att vara glödande, fast den ligger i vattnet. Förklaringen är helt enkelt den, att kring järnstången bildas ett lager af ånga, som hindrar vattnet att komma åt järnet. Boutigny stack till sina åhörares förskräckelse sin hand, som han förut doppat i vatten, ned i en degel innehållande smält järn. Man måste i sanning hysa en obetingad tilltro till vetenskapens slutsatser, för att våga dylika experiment.
Som bevis på den långsamhet, med hvilken värmet genomtränger det lager af ånga, som i det sferoidala tillståndet förefinnes mellan droppen och skifvan, anföra vi följande två försök. Boutigny hällde litet flytande Svafvelsyrlighet i en rödglödande smältdegel af metall och derefter några droppar vatten, hvilka genast fröso till is. Förklaringen är följande. Svafvelsyrligheten är under vanliga förhållanden en gas, som kan förtätas till vätska genom afkylning till —10°. Man kan derför säga, att flytande Svafvelsyrlighet kokar vid — 10 °. Då svafvelsyrligheten kommer i beröring med den heta degeln, antager vätskan genast det sferoidala tillståndet, under det dess temperatur för öfrigt är flere grader under vattnets fryspunkt. Vattnet afkyles deraf så mycket, att det fryser till is.
