Sida 209
svafvelsyra förändrade dock motståndet till 15 millioner ohm. Vätskornas motstånd är således oerhördt i jämförelse med metallernas, och det vore nästan omöjligt att få fram någon elektricitet genom dem, om ej ledningsbanan i stället hade stor genomskärningsarea och liten längd. Så är ju förhållandet i alla galvaniska element.
832. Hvad förstås med en »ampere»?
Dermed förstås måttet för strömstyrkan. En ampere är styrkan hos den ström, som alstras af en elektromotorisk kraft af 1 volt, då hela motståndet är 1 ohm.
833. Hvad säger Ohmska lagen?
Denna vigtiga lag angifver sambandet mellan elektromotoriska kraften, strömstyrkan och motståndet.
Lagen lyder: strömstyrkan är lika med elektromotoriska kraften, dividerad med motståndet.
834. Huru uppmätes strömstyrkan?
Den elektriska strömmens styrka bedömes af dess verkningar. Hufvudsakligast är det två af strömmens verkningar som dervid användas: de kemiska och de magnetiska.
Leder man en galvanisk ström medels platinableck genom vatten, hvari hälts några droppar svafvelsyra, för att göra vattnet ledande för elektriciteten, får man se, huru en mängd små gasblåsor bilda sig på de båda platinablecken och uppstiga till ytan. Uppsamlas dessa på sätt, som här nedan skall beskrifvas, befinnas de vara syre och väte eller vattnets beståndsdelar. Hvarje molekyl vatten består af två atomer väte och en atom syre. En blandning af syre och väte i denna proportion kallas knallgas. Ju starkare strömmen är, ju mer knallgas utvecklas på en bestämd tid t. ex. 1 minut. Man får derigenom ett mått på strömstyrkan.
Fig. 203. Oersteds experiment.
Den elektriska strömmens magnetiska inverkan upptäcktes 1820 af Oersted. Han spände en koppartråd öfver en i horisontalplanet rörlig magnetnål, så att tråden löpte långs nålen d. v. s. i norr och söder (se fig. 203). Då en elektrisk ström genomgick tråden, vek nålen åt sidan och förblef i denna ställning, så länge strömmen varade, på det sättet, att, om strömmen gick från norr till söder, afvek nålens nordända åt öster, gick strömmen från söder till norr, afvek nålen, mot vester. Utslagets storlek var beroende på strömmens styrka; ju starkare strömmen var, ju mer afvek nålen. Uti magnetnålens afvikning har man således ännu ett mått på strömstyrkan.
835. Hvad är en voltameter?
Fig. 204. Voltameter.
Ett instrument för bestämmande af den elektriska strömmens styrka genom uppmätande af den på en viss tid utvecklade knallgasmängden (se föreg. sty.). I bottnen på en glasbägare äro insmälta två metalltrådar, vid hvilka äro fastlödda två platinableck, som stå rätt upp i kärlet. Kärlet fylles med surt vatten, och den elektriska strömmen får gå mellan de båda platinablecken. Öfver dessa stå två graderade och med rent vatten fyllda rör (se fig. 204). De vid vattnets sönderdelning uppkommande gaserna utvecklas, som vi nämt, endast vid de båda platinablecken, syre vid det ena blecket och väte vid det andra, och
