Sida 156
Ett sådant öga är tydligen mycket sämre utrustadt än det närsynta, ty för intet tänkbart afstånd ser det tydligt utan ackommodation eller glasögon. Den öfversynte begagnar konvexa glas, ty dessa hjelpa linsen att bryta ihop strå- larna. Öfversynthet kallas hypermetropi. Ett öfversynt öga är ej detsamma som ett långsynt.
668. Hvad är orsaken till »långsynthet»?
Detta fel, som oftast följer med åren, är af alldeles annan natur än de båda nyss behandlade. Långsyntheten är en följd af ögonlinsens förhårdnande med åren, hvarigenom den förlorar ackommodationsförmågan. Det långsynta ögat ser bra på afstånd (der ingen ackommodation behöfver användas), men för nära belägna föremål måste det begagna konvexa glasögon. Vi minnas att den öfversynte alltid måste anlita glasögon. Långsyntheten är ett fel i ögats verksamhet eller funktion, närsyntheten och öfversyntheten äro fel i ögats byggnad. Långsynthet kallas presbyopi.
669. Hvarför hålla gamla personer föremål, som de betrakta, långt ifrån sig?
Emedan de vanligen äro långsynta och i så fall utan hjälp af glasögon få en tydlig bild på näthinnan, om de hålla det betraktade föremålet på afstånd.
670. Huru kan man se föremålen rättvända, ehuru bilderna i ögat äro omvända?
Denna fråga har sysselsatt såväl naturforskare som filosofer, och en mängd skäl äro anförda, för att förklara denna skenbara motsägelse. Den riktiga förklaringen är följande. Då ljusstrålar från ett lysande föremål träffa näthinnan, så förlägger ögat orsaken till ljusintrycket i den riktning, i hvilken strålarna träffa ögat. De strålar, som komma i riktningen AB' (fig. 124), förläggas af ögat i riktningen B' A; de, som komma från B och uppkasta en bild i A', förläggas af ögat i riktningen A' B. Föremålet kommer sålunda att bibehålla sin naturliga ställning, oaktadt bilden i ögat är upp och nedvänd.
Detta är för öfrigt ej något särskildt för ögat och synnerven utmärkande; hvarje nerv förlägger orsaken till sin retning i den rikt- ning, hvari retningen kommer; det blir sedan erfarenheten och vanan, som lära oss, om nervintrycken motsvara verkligheten eller ej.
Fig. 129. Parallela ljusstrålars gång i ett öfversynt öga.
671. Är näthinnan öfverallt lika känslig för ljus?
Nej; det finnes två ställen, som i detta hänseende särskildt utmärka sig: det ställe der synnerven går in i ögat, blinda fläcken (se fig. 123 i'); samt den punkt på näthinnan som ligger i dess midt, der ögats axel råkar näthinnan, gula fläcken (se fig. 123 q). Redan namnet antyder, att den blinda fläcken är okänslig för ljus. Faller således bilden af ett yttre föremål på blinda fläcken, uppkommer ingen synförnimmelse. Den gula fläcken deremot är det känsligaste stället på näthinnan, hvarför ögat alltid riktas så, att bilden faller på gula fläcken, då man vill se ett föremål riktigt tydligt.
672. Huru kan man upptäcka tillvaron af blinda fläcken?
I fig. 130 äro uppritade två hvita cirklar (man kan äfven begagna sig af ett par tecknade kors eller två »munlack»). Håll figuren så, att en cirkel kommer framför hvardera ögat, tillslut vänstra ögat och betrakta
