Sida 91
Så fortsättes det, tills allt vatten i sjön blifvit 4°.
Derefter afkyles det öfversta lagret ytterligare, men som det nu blir lättare, ju kallare det blir, ligger det qvar vid ytan och afkyles så småningom till 0°, då is börjar att bilda sig såsom ett lager ofvanpå vattnet. För att isen sedan skall kunna tilltaga i tjocklek, måste vattnet afkylas genom isen, men detta går mycket långsamt. Af denna redogörelse inses, hvarför isen kommer att bilda ett vanligen blott tunt täcke på vattnet. Endast vid långvarig köld och ringa djup hos vattnet kan det frysa ända ned till bottnen. I vanliga fall måste vattnets temperatur i en tillfrusen sjö tilltaga med djupet, tills den uppnått 4°, hvarefter hela sjön har denna värmegrad.
243. Bildas alltid isen på det sätt vi ofvan beskrifvit?
Nej; i strömmar och floder med stenig botten förekommer utom ytisen s. k. bottenis, en bildning af större och mindre flakar, som uppstiga från botten och ofta föra med sig infrusna stenar o. dyl. Huru denna is bildas är ännu ej utredt, de flesta anse den bildad på sjelfva flodbottnen, som af någon anledning skulle vara betydligt afkyld, samt isen sedan af vattnets lyftkraft lössliten och förd till ytan. Vanligen uppstår bottenisen nära stranden, der flodens djup är ringa. För att isbildningen skall kunna försiggå på detta sätt, måste, så vidt man af de vanliga lagarna kan sluta, hela vattenmassan uppifrån och ned vara nära fryspunkten, ty i annat fall skulle det kalla bottenvattnet stiga uppåt. Att förloppet är det nyss beskrifna, vinner i sannolikhet, om man besinnar, att det hufvudsakligast är vid de grunda stränderna, der en dylik bildning uppstår.
244. Hvarför fryser rinnande vatten ej så tidigt som stillastående?
Dertill finnas flere skäl: l:o vattnets rörelse försvårar iskristallernas ordnande till sammanhängande massor; 2:o till följd af vattnets rörelse blandas de undre varmare vattenlagren med de öfre afkylda; 3:o alstrar vattnets rörelse värme, som försenar afkylningen; 4:o får rinnande vatten ofta tillflöden från källor, hvars vatten har en högre temperatur än strömmen sjelf.
245. Hvarför kännes vattnet jämförelsevis varmt om vintern?
Emedan det oftast är flere grader varmare än luften. Vattnet kan ej vara mycket under fryspunkten, men luften kan vara många grader kall.
246. Hvarför tillfryser sällan hafvet?
Dels är vattenmassan så stor och dess djup så betydligt, att det skulle erfordra längre tid, innan den blefve tillräckligt afkyld; dels hålla ebb och flod samt vindarna hafvet i ständig rörelse; dels lyder saltvattnet andra lagar än sött vatten: det fryser ej förr än vid 2 à 3° under noll.
247. Hvarpå beror det, att vissa sjöar aldrig tillfrysa, oaktadt de äro belägna i ett kallt klimat?
Antingen emedan de äro mycket djupa, eller ock emedan vattnet uppvärmes af tillflöden från bottnen.
248. Hvaraf kommer det sig, att fotspår och dylikt på en väg ofta synas såsom upphöjda isbildningar?
I spåret är jorden hårdt tilltrampad, så att regnet ej hinner sjunka undan, innan det fryser.
249. Hvarför kännes det ofta kallare vid töväder, än då det är någon grad under noll?
Emedan snön och isen behöfva mycket värme för att smälta, hvilket tages från den omgifvande luften. En annan orsak bidrager ock, nämligen att den fuktiga luften, som alltid är rådande vid töväder, uppsuper eller absorberar mer värme än den torra luften vid kall väderlek, hvarigenom kroppen mer afkyles i förra fallet än i det senare.
