Sida 224
en nordpol. Vid ringens rotation komma oupphörligen nya delar af ringen midt för de båda magnetpolerna. Detta åstadkommer samma verkan, som om ringen låge still, och trådspiralerna på ringen rörde sig fram utefter ringen. Uti alla de trådspiraler, hvilka ligga på ringens öfre hälft, induceras strömmar som gå i en riktning och som till följd af det sätt, hvarpå de särskilda trådarna äro hoplödda, förstärka hvarandra. I nedre ringhalfvan induceras äfven likriktade strömmar i alla spiralerna men af motsatt riktning mot i öfre spiralerna. I de två punkter af ringen, som. ligga på en vågrät diameter, d. v. s. midt emellan de båda järnpolerna, mötas strömmarna från öfre och undre ringhalfvan, så att om man der »tager ut» strömmarna, genomgå de släpborstarna i samma riktning. Uti den yttre ledningen mellan borstarnas klämskrufvar går derför alltid strömmen åt samma håll. De båda ringhalfvorna kunna jämföras med två galvaniska element, hvars båda positiva poler äro förenade med en tråd, likaså de båda negativa polerna, hvarefter den yttre ledningen går från den ena sammanbindningstråden till den andra.
Fig. 227. Grammes dynamomaskin.
864. Hvad förstås med elektrisk kraftöfverföring?
Dermed menas en metod, att medels den galvaniska strömmen transportera eller öfverföra kraft från ett ställe till ett annat. De första försöken i den vägen gjordes af Gramme och Fontaine 1873. Hopkopplas två Grammeska maskiner medels två trådledningar, som sammanbinda maskinernas polskrufvar, och den ena maskinen (generatorn) sättes i verk- samhet, så går en galvanisk ström till den andra maskinen (receptorn), går der igenom trådspiralerna och elektromagneterna. Ringen i receptorn sättes härigenom uti rotation, hvilken kan användas till förrättande af ett mekaniskt arbete.
Någon frågar kanske, hvilken praktisk nytta denna kraftöfverföring kan medföra, då man i alla händelser behöfver en
