Sida 27
MEKANIK.
I.
1. Hvad är kraft?
Kraft är hvarje orsak till rörelse eller förändring deruti. För att lyfta en tyngd behöfves kraft, i annat fall förblir den i hvila; en vagn rör sig ej, förr än någon kraft sätter den i rörelse; om vagnen går med en viss hastighet, och man vill öka farten, måste man skynda på hästen, så att han ökar sin kraftansträngning.
I naturen finnas många krafter, och utan dem vore naturen död.
2. Hvad menas med »tröghet» eller framhärdelse?
Dermed förstå vi den egenskapen hos alla kroppar, att ej »af sig sjelf», d. v. s. utan inverkan af någon kraft, sätta sig i rörelse eller stanna, ifall de redan äro i rörelse.
Tröghet är en egenskap som tillkommer all materia.
3. Hvad menas med gravitations- eller tyngdkraft?
Erfarenheten lär oss, att hvarje kropp, som ej på något sätt hindras eller understödjes, faller mot jorden. Till och med luftballongen, som till en början stiger och derigenom synes vederlägga vårt påstående, faller äfven den förr eller senare (orsaken till att den stiger förklaras längre fram). Man kan derför påstå, att jorden drager alla kroppar till sig.
Newton visade, att denna dragningskraft är gemensam för all materia eller alla kroppar. Han fann vidare, att styrkan af denna kraft berodde på storleken af de massor som verkade på hvarandra samt på deras inbördes afstånd. Ju större massor ju större dragningskraft, men ju större afstånd ju svagare dragningskraft, dock så att kraften aftager fortare än afståndet ökas (fördubblas afståndet, minskas kraften till 1/4 af sitt ursprungliga värde, tredubblas afståndet, blir kraften 1/9 o. s. v.)
Det berättas att Newton genom att se ett äpple falla från trädet leddes till gravitationslagen — en af naturens vigtigaste lagar. Då han såg äpplet falla, frågade han sig sjelf: hvarför faller det, och hvarför just i rigtning mot jordens medelpunkt. Svaret blef, emedan jorden drager äpplet. Nästa fråga blef, huru långt ut i rymden denna jordens dragningskraft sträckte sig.
Nu var det som Newtons snille visade sig i all sin storhet. Som bekant rör sig månen i en nästan cirkelrund bana kring jorden. Men då en kropp rör sig i en cirkel, veta vi alla från erfarenheten, att kroppen slungas ut ur banan, såvida ej ett snöre eller stång binder den vid centrum (tänk på en slängkälke eller stenslunga); hvilket band håller då månen fjättrad vid jorden? Samma dragningskraft som förorsakade äpplets fall; se der Newtons på långa beräkningar grundade svar.
Newton utsträckte sedan sina beräkningar till flere himmelskroppar, och andra hafva
