Sida 153
ljuset hvitt, d. v, s. består af de sju regnbågsfärgerna, kunna vissa färger utsläckas, utan att de andra dermed försvinna. Häraf förklaras det färgspel, som ofta visar sig vid stjernornas tindrande.
659. Hvad menas med ljusets diffraktion?
Dermed förstås en mängd ljusfenomen, som visa sig, då ljus går förbi en skarp kant, genom fina hål m. m. Diffraktionen upptäcktes af Grimaldi och förklarades af Fresnel 1815.
Egentligen är diffraktionen en yttring af interferensen, d. v. s. närbelägna ljusvågors inverkan på hvarandra.
Om man med halfslutna ögon betraktar en ljuslåga på några meters afstånd, synas på ömse sidor om lågan färgade bilder och strålar, hvilka härröra af diffraktionen. De färgade ringar, som synas kring gaslågor m. m., då de betraktas genom ett med imma belagdt fönster, bero på diffraktionen. Det vackra färgspel, som visar sig, då man betraktar en ljuskälla genom fanet på en gåspenna, beror äfven på diffraktionen.
Diffraktionen består deruti, att ljusstrålarna, då de gå förbi en skarp kant eller genom ett fint hål, böjas åt sidan, hvarigenom interferens uppkommer. Ju mindre ljuskällan är i omfång och ju skarpare kanten är, ju bättre framträder fenomenet. Åtskilliga företeelser i atmosfären bero på diffraktionen; derom mera längre fram.
IV.
660. Huru är menniskans öga inrättadt?
Vårt öga kan, betraktadt som ett instrument, jämföras med en fotografiapparat: den yttre verlden afbildas på ögats botten. Ögat är ett af vätskor fyldt klot. Genom kristalllinsen l (fig. 123) delas ögat i två rum; det mindre, fyldt af den s. k. vattenvätskan, begränsas framtill af den utåt böjda hornhinnan (b); det större rummet är fyldt af den s. k. glaskroppen och begränsas baktill af näthinnan (kok). På näthinnan utbreder sig synnerven (i). Kristallinsen täckes till en stor del af iris eller regnbågshinnan (h), som blott lemnar ett hål i midten, pupillen, öppet för ljusstrålarna.
Fig. 123. Vågrät genomskärning af menniskans öga.
661. Huru uppkommer en synförnimmelse?
Af hvad som är sagdt inses, att ögat består af två skilda delar: en nervapparat (näthinnan) som upptager ljusintrycken och fortplantar dem till hjärnan; samt ett system brytande medier (vattenvätskan, linsen och glaskroppen), som ligga framom näthinnan och förstärka ljusintrycken genom att på näthinnan uppkasta bilder af de yttre föremålen. Uppstode inga bilder på näthinnan, skulle vi blott förnimma ljus, men icke se föremålen. Är bilden af ett föremål skarp, se vi detta tydligt; är bilden icke skarpt begränsad, se vi föremålen otydliga.
662. Hvilka äro vilkoren för, att en skarp och tydlig bild skall uppkomma i ögat?
Bilden måste vara tillräckligt ljusstark och fullkomligt skarpt begränsad samt falla på näthinnan. För ernående af den första fordran behöfs blott, att tillräckligt med ljus kommer in i ögat. Fordran på tydlighet uppfylles, om alla ljusstrålar, som utgå från en punkt af föremålet, genom linsen förenas till en punkt af bilden. Är t. ex. det föremål som betraktas pilen AB (fig. 124), så brytas
