Sida 82
sättes i likartade vibrationer och derigenom återger talet. Med en dylik apparat kan man göra sig hörd på 40 till 50 meters afstånd. Göres telefonen med omsorg, och man använder en metalltråd i stället för snöret, lär man kunna höra tydligt på 600 till 800 meter.
205. Hvad är en fonautograf?
Dermed förstås hvarje apparat, hvarmed ljud kunna upptecknas. Hvad som då upptecknas är vibrationerna. Den bästa apparat i den vägen är uppfunnen af Scott och har det utseende fig. 77 antyder. Den består af en stor trattformig pjes af något oelastiskt ämne, öppen i sin breda ända och i den andra sammanhållen af en ring, som är öfverspänd med en hinna af kautschuk. Vid kautschukhinnan är fastsatt en fin och lätt spets, så stäld, att den berör en sotad cylinder, som kan kringvridas om en horisontel axel. Denna axel är gängad, så att cylindern vid kringvridningen skjutes längs axelns riktning. Då intet ljud når kautschukhinnan ritar stiftet på cylindern en jämn spirallinie, men då ett ljud sätter hinnan och stiftet i vibrationer, uppstår på cylindern en våglinie, olika för olika ljud. Denna apparat är ytterst känslig för det svagaste ljud, och man får för sina ögon afritade de mest vexlande kurvor.
Fig. 77. Scotts fonautograf.
206. Hvad är en fonograf?
Den nyss beskrifna apparaten ger blott en så att säga geometrisk framställning af de olika ljuden; vida fullkomligare är den af Edison 1877 uppfunna s. k. fonografen eller talmaskinen, ty den återgifver för örat det talade ordet. A (fig. 78) är ett trattformigt rör, hvars inåt cylindern vända ända är tillsluten med ett tunt metallbleck, i hvars midt är fäst en fin metallspets. Cylindern B, som kan kringvridas medels vefven C, är spiralformigt urgräfd i en fin ränna och rör sig i axelns led samtidigt med det att den kringvrides, således lika med cylindern hos Scotts maskin; denna ränna är så afpassad, att stiftet alltid löper i rännan. Då apparaten skall begagnas, beklädes cylindern med stanniol eller tennpapper, och trattröret A skjutes medels en skruf, som synes till höger på figuren, intill cylindern. Nu sättes cylindern i jämn rörelse, och man talar i röret A. Till följd af de luftvibrationer, som då uppstå, sättes metallblecket i vibrationer, och spetsen gör djupare eller grundare intryck i stanniolen. I dessa intryck har nian således ett slags ljudskrift, och hela apparaten vore sålunda att jämföra med Scotts i föregående stycke afhandlade apparat. Men nu kommer just det, som gör Edisons apparat till ett under. På andra sidan cylindern sitter ett
