Sida 87
II.
217. Hvarför uppstår värme, då två kroppar ingå en kemisk förening?
Då två kroppar kemiskt inverka på hvarandra, beror detta på attraktionen mellan kropparnes molekyler, som stöta tillsammans och falla sönder i atomer. Vid dessa sammanstötningar uppstår värme, alldeles af samma skäl som en spik blir varm, om den länge hamras.
218. Hvarför uppstår värme, då en kropp sammanpressas?
Vi hafva sagt, att upphettning ökade kroppens volym, d. v. s. ökade afståndet mellan molekylerna. Nu var upphettning ingenting annat än ett ökande af molekylernas svängningshastighet, d. v. s. af deras lefvande kraft; tvingas nu molekylerna genom yttre våld att närma sig till hvarandra, öfvergår en del af den lefvande kraften hos kroppens molekyler till etermolekylerna, d. v. s. kroppen utstrålar värme.
219. Hvarför uppstår afkylning, då en kropp utvidgar sig?
Af motsatt skäl mot föregående. Då kroppen utvidgar sig, ökas afståndet mellan molekylerna, men dertill behöfves värme, som tages från närmaste håll, d. v. s. från kroppen sjelf.
220. Hvarför upphettas nybränd kalk, om den begjutes med vatten?
Emedan kalken ingår en kemisk förening med vattnet, och värme uppstår, då kroppar kemiskt inverka på hvarandra.
221. Hvad menas med »latent» eller »doldt» värme?
Dessa namn äro en qvarlefva från den tid, då man trodde värmet vara en vätska. Då en fast kropp smälter, står termometern hela tiden stilla på ett och samma gradtal (smältpunkten), så länge smältningen fortgår. Oaktadt således värme oupphörligt tillföres kroppen (annars skulle den ju ej fortfara att smälta), höjes ej dess temperatur. Man sade derför, att värmet doldes i kroppen. Sedan man numera kommit på det klara med, att värmet är en vibrationsrörelse hos molekylerna, kan man ej tala om flere slag af värme, men väl säga, att värme kan omsättas i andra former. Upphettas t. ex. ett järnstycke, så användes det åt järnet meddelade värmet på två sätt. En del ökar molekylernas svängningshastighet eller lefvande kraft, denna del är det som höjer temperaturen hos järnstycket; en annan del användes att aflägsna molekylerna allt mer och mer från hvarandra, denna del är tills vidare förlorad såsom värme och har öfvergått till en kraft, som arbetar emot molekylernas sammanhållningskraft. Värmet är då, så att säga, förvandladt till ett inre arbete i kroppen och har ej ökat molekylernas svängningsrörelse eller temperatur. Detta är hvad man förr menade med latent eller doldt värme. När en fast kropp genom upphettning kommit till sin smältpunkt, förvandlas sedan allt tillfördt värme till inre arbete, så länge något finnes qvar af kroppen osmält; derför kan ej under sjelfva smältningen temperaturen stiga. Sedan allt är smält, delas åter det tillförda värmet vid fortsatt upphettning i två delar, som förut är omtaladt.
Om sedan den smälta kroppen stelnar, hvilket betyder, att molekylerna återtaga sina gamla lägen, förvandlas den kraft, som aflägsnade molekylerna från hvarandra, åter i värme, så att, då allt stelnat, är samma vär- memängd fri, som vid smältningen bands eller blef dold.
På samma grunder bindes värme, då en vätska öfvergår i gasform.
222. Kan man få reda på, hur mycket värme, som åtgått till att smälta en viss mängd af en kropp?
Ja, derigenom att man på lämpligt sätt väljer den värmekälla, som användes för smältningen. Blandas t. ex. 1 kg. nollgradig is med 1 kg. vatten af 79° C, får man 2 kg. nollgradigt vatten. Allt det värme, som fanns i det 79-gradiga vattnet, har sålunda åtgått för att smälta 1 kg. is. För att smälta 1 kg. is, behöfves således 79 ggr så mycket värme som för att upphetta 1 kg. vatten en grad.
