Sida 92
250. Huru skall man förklara, att värme uppstår, då vattnet fryser?
Vi hafva redan förut (stycket 224), nämt, att 1 kg. is af 0° behöfver 79 värmeenheter för att öfvergå i nollgradigt vatten. Denna värmemängd åtgick för att ordna molekylerna på annat sätt och alls icke för att höja temperaturen. Om nu 1 kg. nollgradigt vatten öfvergår till is, så skola molekylerna återtaga sina gamla lägen; det värme, hvilket åtgick för att hålla dem så åtskilda, som fordrades för att kroppen skulle vara flytande, är nu åter fritt och kan uppvärma luften.
251. Hvaraf kan man sluta, att värme frigöres, då vattnet fryser?
Bland annat af den omständigheten att under frysningen vattnet ej blir kallare än 0°, äfven om luftens temperatur är aldrig så låg.
252. Innehåller isen något värme?
Ja; alla kroppar hafva någon mängd värme, den kallaste is så väl som det hetaste järnstycke. Hos hvarje kropp befinna sig molekylerna i ständig rörelse, hvilket ju bestämde temperaturen. Någon absolut kall kropp kunna vi således ej tänka oss; köld är blott en lägre grad af värme.
253. Huru skall man på ett enkelt sätt visa, att isen är varm?
Om man till 1 liter snö eller sönderstött is blandar 1/2 liter salt, uppstår en köld så betydlig, att om man sticker ned handen i denna blandning och sedan i vanlig snö, denna rent af kännes varm. Genom att blanda snö och salt i lämpliga proportioner kan man nedsätta temperaturen till ungefär 15—16 grader under fryspunkten.
254. Hvad menas med en »köldblandning»?
Dermed förstås en blandning af kroppar, så valda, att deraf alstras köld. Vi hafva redan i föregående stycke omnämt en sådan blandning: is och salt, som med fördel användes i hushållet för åstadkommande af glace. Lägsta kölden får man genom att taga 3 delar is och 1 del koksalt. Isen bör vara fint krossad, och de båda ämnena läggas hvarftals. Orsaken till afkylningen är följande. Salt tager gärna åt sig vatten, hvarvid det naturligtvis smälter; för den skull påskyndar saltet isens smältning. Men isen behöfver för att smälta värme, likaså saltet. Detta värme tages från närmaste håll, d. v. s. från blandningen, hvars värmegrad således måste sjunka.
Vi anföra här några köldblandningar med angifvande af temperatursänkningen. En blandning af 100 vigtsdelar vatten med 30 delar salmiak sänker temperaturen 18.4 grader, 100 delar vatten med 60 delar salpetersyrad ammoniak 27.2 grader, 3 delar is med en 1 del koksalt 21.3 grader, 3 delar is med 4 delar klorkalcium (kristalliseradt) 48.5°. Längre fram få vi lära känna äfven andra metoder att åstadkomma köld.
255. Hvarför kyler nollgradig is, mer än nollgradigt vatten?
Emedan isen beröfvar kroppen mer värme än vattnet. Isen skall nämligen först smälta, hvarvid som bekant 79 värmeenheter åtgå för hvarje kilogram. Om t. ex. 1 kg. nollgradigt vatten skall uppvärmas till 20°, åtgå 20 värmeenheter; 1 kg. is, uppvärmdt till samma gradtal, behöfver 99 värmeenheter; deraf isens kylande förmåga.
III.
256. Hvad är förbränning?
Dermed förstås vanligen ett ämnes kemiska förening med syre, som i de flesta fall tages ur luften. Förbränningen alstrar alltid värme stundom derjämte ljus.
257. Hvarifrån komma värmet och ljuset vid en förbränning?
Förloppet vid en kropps förbränning kan man tänka sig vara följande. Hvarje kemisk förening är ett sammanstörtande af de olika kropparnes minsta delar (atomerna). Då en kropp brinner, instörta således syreatomer mot den brinnande kroppens atomer, men vid
