Sida 111
409. Hvarför utvidga sig fasta kroppar mindre än vätskor och gaser?
Emedan den fasta kroppens molekyler sammanhållas af en starkare kraft, än hvad fallet är med vätskorna och gaserna. Hos vätskorna är denna sammanhållningskraft ganska ringa, och hos gaserna icke blott saknas den alldeles, utan dess molekyler sträfva att skiljas åt. Det är då helt naturligt, att upphettningen, som just var en förökning af molekylernas svängningsrörelse, skall åstadkomma större utvidgning hos vätskor och gaser än hos fasta kroppar.
410. Hvarför begagnas qvicksilfver såsom vätska i våra termometrar?
Emedan qvicksilfver har åtskilliga förtjenster, som i allmänhet saknas hos vätskor. Qvicksilfret utvidgar sig ganska regelbundet vid upphettning, d. v. s. dess volym ökas med lika stora tillskott för lika stora temperaturförhöjningar. Vidare behöfver qvicksilfver mindre värme för att upphettas ett visst antal grader än någon annan vätska, och dess förmåga att leda värmet är större än andra vätskors. En qvicksilfvermassa blir derför fortare uppvärmd än en lika stor volym af någon annan vätska. Qvicksilfret afdunstar högst obetydligt och är äfven i detta hänseende bättre än andra vätskor såsom termometervätska. Emedan qvicksilfret stelnar vid — 40°, och alla kroppar i närheten af sin Stelningspunkt utvidga sig mindre regelbundet, måste man vid mätning af låga temperaturer betjena sig af sprittermometrar.
411. Hvarför stiger qvicksilfret i termometern, då det bli varmt?
Emedan upphettningen ökar qvicksilfrets volym, och någon möjlighet icke finnes för qvicksilfret att utvidga sig nedåt.
412. Hvarför faller qvicksilfret till en bör- jan, om man nedsänker en termometer i varmt vatten?
Fig.94. Verkan af termometerkulans utvidgning.
Detta fenomen, som visar sig ännu tydligare, om man tager en något större kula (se fig. 94), beror derpå, att kulan, som först uppvärmes, ökar sin volym, hvarigenom qvicksilfret får större utrymme än förut och således måste sjunka. Sedan, då värmet hunnit till qvicksilfvermassan, utvidgas äfven denna och i högre grad än glaset; då börjar qvicksilfret att stiga.
413. Hvilka fordringar bör man kunna ställa på en termometer?
Den första och vigtigaste fordran på en god termometer är, att den skall visa rätt. Detta gör den, om den, då den nedsättes i smältande snö, stannar på 0°, och, då den sättes i ångan af kokande vatten, visar 100° (om barometern är 760 m. m.); vidare om röret är jämntjockt och graderna lika stora. För det andra bör den vara känslig, hvarmed förstås, att den skall angifva små temperaturskilnader. Detta gör den, om kulan är stor eller röret fint. För det tredje skall den vara liflig; dermed förstås, att den fort skall följa med temperaturförändringarna. Detta åstadkommes, genom att taga minsta möjliga qvicksilfvermassa (emedan denna fortast genomvärmes), d. v. s. göra kulan liten. För att förena fordringarna 2:o och 3:o, gör man kulan liten och röret smalt. I stället för liten kula kan man ock gifva qvicksilfverreservoiren en aflång eller platt form, emedan då qvicksilfret fortare antager omgifningens temperatur.
414. Hvarför biter en rakknif bättre, om den doppas i kokhett vatten, innan den begagnas?
Emedan eggen på en rakknif egentligen är en såg med mycket fina tänder. Genom upphettningen utvidga sig dessa och blifva spetsigare.
415. Hvarför upphettar tunnbindaren järn- banden, innan han sätter dem på tunnan?
Jernbanden utvidgas af värmet och gå derför lättare ned på tunnan, då de äro
