Sida 67
aflägsnar sig mycket från solen, hvilket gör att den fördunklas af dess strålar (följer den tätt med solen, kan den ju ej iakttagas annat än om dagarna). Den fullbordar ett omlopp kring solen på ungefär 88 dygn.
Venus, som ungefärligen är af jordens storlek, befinner sig i ett gynsammare läge till solen. Hon är lagom aflägsen från solen, för att ej försvinna i dess strålglans, men tillräckligt nära, att rikligen belysas. Hon är ock den mest lysande stjernan på himmeln och öfvergår i glans äfven de allra främsta. I sitt gynsammaste läge, d. v. s. då hon på våren är aftonstjerna eller på hösten morgonstjerna, kastar hon till och med skugga. Dess omloppstid är ungefär 7 1/2 månad. Under tre månader befinner hon sig vester om solen (från åskådaren räknadt) och går då naturligtvis upp före solen; hon kallas då morgonstjerna. Sedan försvinner hon under några dagar och visar sig sedan öster om solen, då hon i tre månader går ned efter solen och derför kallas aftonstjerna. Man har på Venus funnit en atmosfär, och hon visar faser lika som månen. Då Venus går innanför jorden är det klart, att hennes största och minsta afstånd från jorden skola vexla med venusbanans diameter. Då hon är oss närmast vänder hon den mörka sidan åt jorden, det är derför vid hennes största afstånd, som vi se henne full. Fig. 57 visar oss den relativa storleken af Venus i tre olika faser.
Fig. 57. Venus' faser och skenbart olika storlek.
Fig. 58. Mars och jorden.
Fig. 59. Mars sedd i kikare.
139. Hvad veta vi om de yttre planeterna?
Mars, som lätt kännes igen på sitt röda sken, har ungefär hälften så stor diameter som jorden. Af alla planeterna är denna den bäst kända på grund af hans ringa afstånd från jorden, då han är oss närmast (jordbanans halfva, radie) och emedan han i detta läge vänder sin belysta sida mot oss. Man har på Mars observerat märkvärdiga, mörka band, kallade kanaler (se fig. 59). Dessutom finnas två på hvar sin sida af planeten belägna ljusa fläckar (se fig. 60),
