Sida 219
Ampère undersökte vidare den inverkan, som två skilda, rörliga galvaniska strömbanor hade på hvarandra. Han fann, att två strömmar, jämnlöpande och gående åt samma håll, attrahera hvarandra; äro de jämnlöpande men gående i motsatta riktningar, repellera de hvarandra. Med stöd af dessa upptäckter framställde Ampère en ny hypotes för magnetismen. Enligt denna hypotes kringflytes hvarje smådel eller molekyl i järn, stål och i allmänhet i de kroppar som kunna magnetiseras af små elektriska strömmar, hvars ursprung man visserligen ej känner, men hvilka ständigt kretsa kring molekylerna. Uti en magnet äro en stor del af dessa strömmar likriktade och jämnlöpande, och i så fall blir deras verkan utåt densamma, som om magneten i sin helhet omkretsades af elektriska strömmar. Magneten blir lik en solenoid. Fig. 219 visar de Ampére'ska strömmarne i en magnet. Den åt läsaren vända ändan af magneten blir en nordpol (om pilarna ange strömmarnes riktning), ty der går strömmen mot visaren på ett ur.
Fig. 219. Ampéreska strömmar i en magnet.
Magnetiseringen består således enligt Ampere endast uti ett ordnande eller riktande af de små strömmar, som kretsa kring molekylerna. Detta öfverensstämmer fullkomligt med hvad vi förut (723) sagt angående magnetiseringen, om man tänker sig, att på samma gång de små cirkelströmmarnas plan vrida sig, följa molekylerna med och tvärt om.
853. Finnes något annat sätt att magnetisera en stålstång än strykning?
Man behöfver blott omgifva ett stålstycke med en spiral af öfverspunnen koppartråd (fig. 220) och låta en galvanisk ström genomgå spiralen. Hvarje särskildt trådhvarf i spiralen verkar på de närliggande små cirkelströmmarna i stålstycket och söker ställa dem jämnlöpande med sig. På detta sätt ordnas stålstyckets molekyler i en bestämd riktning, och i följd af stålets hårdhet qvarblifva molekylerna i sitt nya läge, äfven sedan stången tagits ur spiralen; och magneten är färdig.
Fig. 220. Magnetisering medels den galvaniska strömmen.
854. Hvad förstås med en elektromagnet?
Upplindas en öfverspunnen koppartråd några hvarf långs ett järnstycke, och en galvanisk ström får genomgå tråden, blir järnet magnetiskt, alldeles som nyss stålet. Men då stålet fortfar att vara magnetiskt, äfven sedan strömmen upphört, förlorar järnet sin magnetism, så snart strömmen öppnas. Järnstycket med sin trådspiral kallas elektromagnet.
Elektromagnetismen är en af de vigtigaste upptäckterna på detta område, i betraktande af dess praktiska tillämpningar. Så t. ex. hvilar den elektriska telegrafen på elektromagnetismen.
Fig. 221. Elektromagnet.
Fig. 221 visar en elektromagnet (s. k. hästskomagnet). N är det »mjuka» järnstycket, kring hvars ändar tråden F är upplindad; A är magnetens »ankare» (722).
855. Hvilka äro skilnaderna mellan en stålmagnet och en elektromagnet?
En stålmagnet är permanent, d. v. s. sedan den en gång blifvit magnet, fortfar den att vara det. En elektromagnet är magnet, blott så länge en galvanisk ström genomgår
