Sida 93
sammanstötningen förvandlas atomernas föregående rätliniga rörelse uti en svängande eller dallrande rörelse, hvilken vi uppfatta såsom värme. Derför uppstår alltid värme vid kemiska föreningars ingående. Äro dessa dallringar tillräckliga, att sätta eterns smådelar i dallring, förnimma vi äfven ljus.
258. Hvilka äro de vanligaste brännmaterialen?
Kol, koks, torf, talg, stearin, fotogén, gas etc. Alla dessa kroppar innehålla till hufvudsakligaste delen kol och väte, hvilka grundämnen äro brännbara, d. v. s. kunna förena sig med syre.
259. Huru är luften sammansatt?
Luften är en blandning (ej en förening) af 4 volymer qväfve och 1 volym syre. Dessutom finnes der alltid en ringa mängd kolsyra, 4 volymer på 10,000, samt en växlande mängd vattenånga eller fuktighet.
260. Hvarför måste en kropp först antändas, innan den brinner?
Luftens syre kan ej af sig själf förena sig med kolet och vätet i kroppen, utan denna process måste sättas i gång medels utifrån tillfördt värme, kalladt antändningsvärme. Sedan förbränningen på detta sätt inledts, underhåller den sig själf, så länge något finnes qvar af kroppen, och syret får tillträde, genom det värme som förbränningen själf alstrar.
261. Hvilka ämnen uppstå vid förbränning?
Förbränningsprodukterna vid organiska kroppars förbränning äro hufvudsakligast två: vatten i form af ånga, uppkommet genom vätets förening med luftens syre; kolsyra eller möjligen koloxid, vid kolets förbränning. Kolsyra uppstår vid fullt »drag», d. v. s. då luften har rikligt tillträde till elden, koloxid, om lufttillförseln är knapp.
262. Hvad är aska?
Det oförbränneliga, som återstår efter en förbränning; består af mineraliska ämnen.
Askan får ej förblandas med de samlingar kol, som alltid återstå efter en brasa, och hvilkas närvaro bero på att elden slocknat, innan förbränningen var slut. Ju längre glödhögen får brinna, ju mindre kol och ju mer aska blir det.
263. Hvarför är en brinnande glödhög röd?
Emedan hela kolmassan har en så hög temperatur, att förbränningen är liflig. Ju häftigare kolen brinna, ju mer hvitglödande äro de. Färgen beror på förbränningens liflighet.
264. Hvarpå beror det, att en kolhög kan vara glödande inuti, ehuru den är svart ytterst?
Emedan det inre af högen är vid en högre temperatur och kan brinna, under det ytan redan är så afsvalnad, att förbränningen der afstannat.
265. Hvarför brinner en brasa lifligare, så länge det finnes ved qvar, än sedan blott glöd återstå?
Emedan det i veden finnes både kol och väte som brinna, men vätet brinner fortare än kolet, så att till slut endast kol återstår, hvilket brinner utan låga. Endast gasformiga kroppar brinna med låga. Då veden brinner med låga, måste den först sönderdelas, så att gasformiga ämnen uppstå.
266. Hvarför blir förbränningen alltid lifligare, då man lägger nytt kol på en glödhög?
Af just nyss anförda skäl. Det nya kolet innehåller ännu något väte, som åstadkommer lågan.
267. Hvarför ryker en eld mera strax i början än under förbränningens fortgång?
Emedan temperaturen i början ej är tillräckligt hög, för att alla ur bränn materialet uppkomna produkter skola kunna fullständigt
