Sida 210
stiga upp i rören, der de undantränga vattnet. Rören fyllas således med gas, vätgasröret (H) till dubbelt så stor volym som syrgasröret (O). På en del voltametrar finnes blott ett rör, som då måste nå öfver båda platinablecken. I detta fall får man i röret knallgas.
836. Hvad förstås med en galvanometer?
Ett instrument för bestämmande af den elektriska strömmens styrka genom observerande af den afböjning en magnetnål lider under inverkan af strömmen. Galvanometern användes vid svaga strömmar, som ej skulle kunna framkomma genom en voltameter. För att öka instrumentets »känslighet», d. v. s. förmåga att mäta svaga strömmar, äro två anordningar vidtagna.
Fig. 205. Galvanometer.
Tråden går ej såsom i Oersteds experiment (834) blott en gång öfver nålen, utan är lindad flere hvarf (stundom ända till 50,000) kring nålen (se fig. 205). Vidare är nålen ej enkel, utan består af två magnetnålar fästade tillsammans med liknämda poler åt motsatta håll (se fig. 206). Ett sådant nålpar kallas astatiskt. Den ena nålen ligger ofvanpå en graderad skifva, den andra befinner sig i rummet D (se fig. 205) mellan trådhvarfven.
De många trådhvarfven öka instrumentets känslighet derigenom, att strömmen i hvarje trådhvarf vrider nålen. Emedan nålen är astatisk, verkar jordmagnetismen mycket mindre på nålen, än om den vore enkel.
Fig. 206. Astatiskt nålpar.
837. Hvad förstås med termoelektricitet?
År 1822 gjorde den tyske fysikern Seebeck en vigtig upptäckt. Han iakttog, att om två olika metallstycken sammanlöddes vid hvarandra, så att en sluten metallisk ledningsbana uppstod, och det ena lödningsstället uppvärmdes t. ex. med en spritlampa, medan det andra fick förblifva vid sin ursprungliga temperatur, så uppstod en elektrisk ström. Samma var förhållandet, om det ena lödningsstället afkyldes. Vi hafva förut (815) sagt, att kontakt mellan blott metaller ej ger upphof till någon ström. Detta gäller endast under förutsättning, att alla kontaktställena äro vid samma temperatur; ändras temperaturen vid något kontaktställe, blir elektromotoriska kraften en annan än mellan samma metaller vid den ursprungliga temperaturen. Dessa strömmar kallade Seebeck termoströmmar.
Fig. 207. Seebecks experiment.
För att visa närvaron af en termoström kan man sammanlöda ett böjdt kopparbleck mn (se fig. 207) vid en vismutstång op. Emellan båda stängerna upphänges en magnetnål så som figuren antyder. Inställes apparaten
