Sida 178
723. Hvad är magnetism?
Enligt Amperes teori beror magnetismen på elektriska strömmar, som kretsa kring magnetens molekyler. Längre fram återkomma vi till denna fråga. För närvarande kan det vara tillräckligt att påpeka, att hvilken än orsaken till magnetismen må vara, alla magnetiska fenomen tyda på, att kropparnes egna molekyler från början äro magneter, d. v. s. hafva två poler. Hos det icke magnetiserande järnet eller stålet ligga molekylerna utan bestämd ordning, hvadan deras verkan utåt blir ingen. Magnetiseringen skulle då bestå uti ett ordnande af molekylerna, så att de alla vände samma pol åt samma håll. Det är då lätt att begripa, huru ett stålstycke kan bli magnetiskt genom att strykas med en magnet. Det är ej något öfverförande af magnetism från den ena stången till den andra, utan magnetpolen tvingar molekylerna i stålstången att vända sig åt ett bestämdt håll enligt den lag som säger, att oliknämda poler attrahera hvarandra.
724. Hvad förstås med ett »magnetiskt magasin»?
Fig. 160. Magnetiskt magasin.
Af hvad som blifvit sagdt om magnetiseringen inses genast, att det skall vara svårare att genommagnetisera en tjock stång än en tunn. Vidare är klart, att ju flere molekyler i stången, som blifvit vända, ju starkare blir magneten. Man brukar derföre sammansätta flere tunna magneter till ett s. k. magnetiskt magasin (se fig. 160). Magneterna vändas med liknämda poler åt samma håll, och polerna sluta ofta i ett järnstycke (A på fig.), som då blir en gemensam pol.
725. Hvad är det för skilnad i magne- tiskt hänseende mellan stål och järn?
Järn blir magnetiskt genom blotta beröringen med en magnet (detta är skälet, hvarför så mycket filspån kunde fastna vid polerna, se fig. 154), men upphör genast att vara magnetiskt, så snart det blifvit skildt från magneten. Ett stålstycke antager med svårighet magnetism, men bibehåller i dess ställe sin magnetiska kraft.
Det är lika som om molekylerna i järnet vore lättrörligare än stålstyckets molekyler och derför lättare vände på sig, men äfven lättare åter råkade i oordning.
726. Hvarigenom försvagas en magnets kraft?
Genom häftiga temperaturförändringar och genom stötar. För att bevara magneter brukar man sammanbinda polerna med mjukt järn. Är magneten hästskoformig, behöfves blott ett järnstycke; två raka magneter af lika styrka läggas parallela på ett litet afstånd från hvarandra, och vid ändarna läggas två järnbitar (ankare), så att det hela bildar en 4-sidig figur. Magneter, på detta sätt förvarade, bibehålla sig längre än andra.
727. Hvarför ställer sig en fritt rörlig magnetnål alltid i norr och söder?
Redan den engelske läkaren Gilbert förklarade år 1600 detta fenomen bero på, att jorden vore att anse som en stor magnet med sina poler i närheten af jordens astronomiska eller geografiska poler. Jordmagnetens neutrala bälte (721) kallade han magnetiska eqvatorn, ett namn som bibehållit sig ända till vår tid. Med den ringa kännedom Gilbert hade om de magnetiska förhållandena på andra ställen af jorden är det ej att undra på, att han misstog sig angående läget af de magnetiska polerna och eqvatorn. Först i vårt århundrade har man fått en temligen noggrann föreställning om den jordmagnetiska
