Sida 255
reducerade till hvad de skulle vara vid 0° och vid hafsytan (886).
Vindens riktning och styrka angifvas af pilar, som äro anbragta vid hvarje observationsort och som äro riktade åt det håll, dit vinden blåser. Styrkan angifves af det olika antalet streck, som anbringas på pilskaftet enligt den skala, som finnes angifven i stycket 952.
Molnmängden angifves på det sättet, att den cirkel, som på kartan utmärker observationsorten, är tom, vid klart väder, eller fylld till någon fjärdedel (angifvande fem grader: klart, n.klart, halfklart, n.mulet, mulet.
Nederbördens art (regn, snö, hagel) angifves genom särskilda tecken vid hvarje observationsort på kartan.
978. Hvad förstås med ett barometerminimum eller stormcentrum?
Dermed förstås det lägsta barometerståndet på kartan. Betrakta vi fig. 257, som föreställer den synoptiska kartan för Europa morgonen den 7 November 1875, så finna vi det lägsta lufttrycket öfver Skagerrack (lägre än 730 mm); der ligger stormcentrum. Omkring denna trakt blåsa häftiga vindar med styrkan 3 'à 4 (952) i alla möjliga riktningar, men på alla ställen mer eller mindre snedt in mot centrum. Stormcentrums ungefärliga läge i förhållande till vindriktningen bestäm- mes lätt efter en af den holländske meteorologen Buys Ballot angifven lag, som lyder: vinden blåser i en riktning, som bildar 60 à 80 graders vinkel med radien (gradienten) till isobaren. Under en mera enkel form lyder lagen : den som står med ryggen vänd mot vinden, har stormcentrum litet framför sig till venster.
Fig. 258. Luftpartiklarnas banor kring ett stormcentrum.
979. Hvad är orsaken, att vinden blåser snedt in mot stormcentrum?
Man kunde förmoda, att luften skulle röra sig rätt in mot stormcentrum, der luftförtunningen är störst. Den förnämsta orsaken till vindriktningens afvikning från radiens led är jordens rotation. På norra halfklotet åstadkommer denna en afvikning åt höger, på södra halfklotet en afvikning åt venster.
På norra halfklotet hvirflar således vinden kring ett stormcentrum i motsatt led mot visarna på ett ur. Fig. 258 visar luftpartiklarnas banor kring ett stormcentrum på norra halfklotet. Cirkellinierna föreställa isobarer. En luftpartikel P påverkas af en kraft PG, som vill föra partikeln rätt mot centrum, samt af en annan kraft PA, som uppstår till följd af jordens rotation, och som på norra halfklotet är riktad åt höger från PG. Båda dessa krafter bilda en resulterande rörelse, som för luftpartikeln i en spiralformig
