Sida 187
en annan metallskifva P, försedd med glashandtag. Skifvorna äro fernissade, så att de, då de hvila på hvarandra, bilda en Franklins skifva (fernissan utgör det isolerande mellanlagret). Då instrumentet skall användas, beröres den undre skifvan med den kropp som skall undersökas, under det man med fingret berör öfre skifvan. Derigenom laddas undre skifvan starkare, än om den varit ensam, enligt de lagar vi omnämt (752).
Fig. 172. Voltas kondensationselektroskop.
Aflyftes sedan öfre skifvan, blir all elektricitet på undre skifvan fri och utbreder sig till guldbladen, som då visa ett »utslag».
756. Hvad menas men en elektrometer?
Ett instrument hvarmed kan undersökas ej blott att elektricitet finnes utan ock huru mycket. Ett sådant instrument finnes afbildadt i fig. 173 och utgöres af en s. k. elektrisk pendel (en flädermärgskula på en remsa af hvalfiskben). Pendeln är upphängd i centrum af en graderad halfcirkel af elfenben, ställd lodrätt. Då apparaten laddas, slår pendeln ut, och utslagets storlek kan bestämmas på den graderade cirkeln. Denna apparat konstruerades af Henley år 1772.
Fig. 173. Henley's elektrometer.
757. Hvad menas med det elektriska klockspelet?
Denna lilla apparat konstruerades af Franklin och består af tre metallklockor (se fig. 174), upphängda på en mässingsstång. Klockorna A och B hänga på metallkedjor, C på ett silkessnöre och är sålunda isolerad från den öfriga apparaten, men genom den nedhängande kedjan satt i förbindelse med jorden. Mellan klockorna hänga två små metallkulor på silkestrådar.
Upphänges apparaten på konduktorn till en i gång varande elektricitetsmaskin, blifva klockorna A och B laddade med positiv elektricitet och C till följd af induktion negativt elektrisk (den positiva elektriciteten i C går genom den hängande kedjan ned i jorden). Metallkulorna attraheras af de positivt laddade klockorna, hvarvid elektricitet går öfver på kulorna, och attraktionen förbytes till repulsion. Kulorna stöta då på klockan C, hvarvid deras positiva elektricitet ledes till jorden. Kulorna äro sålunda efter beröringen med C oelektriska, och samma förlopp börjar ånyo. På det sättet fortgår det, så länge det strömmar elektricitet till klockorna A och B, och under hela tiden ljuda klockorna.
Fig. 174. Elektriska klockspelet.
758. Hvad förstås med det elektriska svänghjulet?
Denna ytterst enkla apparat utgöres af några metalltrådar, utgående från samma centrum och i sin fria ända böjda rätvinkligt, alla åt samma håll. Hjulet kan röra sig i horisontalplanet kring en metallspets (fig. 175). Sättes apparaten på en i gång varande elektricitetsmaskin, laddas den, och elektriciteten strömmar ut genom spetsarna, hvarvid en repulsion uppstår mellan spetsarna och luften, så att hjulet vrider sig i motsatt riktning mot den, hvari spetsarna äro vända.
