Sida 188
759. Hvad förstås med den elektriska gnistan?
Dermed förstås det ljusfenomen, som visar sig, då man till en laddad konduktor närmar en annan konduktor, antingen laddad med motsatt elektricitet eller ock neutral, d. v. s. oladdad. I senare fallet, om den ena kroppen är neutral, sker först en fördelning af de båda elektriciteterna under inverkan af den elektriserade kroppen, och dess elektricitet förenar sig med den motsatta sorten i den andra.
Fig. 175. Elektriska svänghjulet.
Gnistan är således ett fenomen, som åtföljer en elektrisk urladdning, men för att den skall komma till stånd, måste urladdningen ske genom ett isolerande ämne, vanligen luft eller någon annan gas.
Fig. 176. Elektriska gnistan; litet afstånd.
Gnistans utseende beror af konduktorernas form och inbördes afstånd samt af beskaffenheten hos den gas, genom hvilken gnistan går. Är afståndet litet, blir gnistan rak och bred; ökas afståndet, smalnar gnistan på midten (se fig. 176). Vid ännu större afstånd antager gnistan zigzagform (se fig. 177). Är afståndet så stort, att gnistan ej i vanlig mening kan hoppa öfver, breder den ut sig i en massa sidostrålar och liknar en qvast. Detta inträffar i synnerhet, om den ena kon- duktorn slutar i en spets (fig. 178) eller i en mindre kula (fig. 179).
Fig. 177. Elektriska gnistan; stort afstånd.
De nu omnämda formerna gälla, då urladdningen försiggår i luft af vanligt tryck.
Fig. 178. Fjäderformig gnista.
Fig. 179. Qvastformig gnista.
Får en elektrisk gnista hoppa öfver mellan ett par metallkulor i luftförtunnadt rum, förlorar den sin skarpt begränsade form, breder ut sig, i samma mån förtunningen stiger, och
