Sida 114
ändan sitter en lång visare, som rör sig öfver en graderad skifva.
430. Hvarför rullar en pappersremsa ihop sig, om man drager den öfver ryggen af ett knifblad?
Dels emedan knifven genom sin gnidning mot papperet upphettar den sidan, på hvilken den verkar, dels emedan, då papperet böjes rundt om knifkanten, den yttre sidan af detsamma måste förlängas och den inre hoptryckas, alldeles så som då ett bräde böjes.
431. Hvarför kröker sig ett tunt trästycke, då det upphettas på ena sidan?
Af samma skäl som anfördes vid frågan 427. Träet torkar på den uppvärmda sidan och sammandrager sig dervid.
En bugtig träskifva kan derför rätas ge- nom upphettning på lämplig sida.
432. Hvarför knorlar sig håret, då det brännes med hårtång?
Emedan värmet från tången torkar hårstrået på den sida, som är i beröring med tången. Håret måste då rulla ihop sig, alldeles som pappersarket eller trästycket.
433. Hvarför raknar brändt hår med tiden?
Emedan den af hettan torkade sidan af hårstrået så småningom åter uppsuger fukt ur luften.
434. Hvarför är rödglödgadt järn böjligare än kallt?
Emedan upphettningen ökar afstånden mellan järnets smådelar (molekyler) och derigenom minskar den sammanhållande kraften dememellan. Drifves upphettningen tillräckligt långt, skiljas molekylerna så åt, att järnet blir flytande.
435. Hvarför äro vid vanlig temperatur en del kroppar fasta, andra flytande och andra gasformiga?
Emedan sammanhållningskraften mellan de särskilda molekylerna är olika stark hos olika kroppar. Hos de fasta kropparna intager hvarje molekyl sin bestämda plats i förhållande till de öfriga; en fast kropp har derför alltid bestämd form och bestämd rymd eller volym.
Hos vätskorna är sammanhållningskraften liten, hvarje molekyl är der lättrörlig i förhållande till de öfriga, så att de så att säga trängas med hvarandra, för att komma så långt ned mot kärlets botten som möjligt; en vätska tar derför form efter det kärl, hvari den förvaras, dock med bibehållande af sin volym. Hos de gasformiga kropparna finnes ingen sammanhållningskraft, molekylerna äro i ständig rörelse, tillryggaläggande rätliniga banor, som oupphörligen ändra riktning, till följd deraf att molekylerna stöta tillsammans med hvarandra; en gas fyller derför helt och hållet upp det kärl, hvari den förvaras, d. v. s. gasen har ej någon bestämd volym.
Dessa tre former, under hvilka kropparna framträda, kallas aggregationsformer.
436. Hvad är det för skilnad mellan en ånga och en gas?
Med ånga menar man i allmänhet en gasformig kropp, som uppkommit af en vätska eller fast kropp. En ånga kan derför lätt åter bringas i sitt gamla tillstånd (vanligen genom afkylning). En gas förblir under alla i naturen förekommande förhållanden gas, och det är först på de sista åren man lyckats genom användande af betydligt tryck och låg temperatur förvandla de egentliga gaserna till vätskor.
Vatten i gasform bör således kallas vattenånga, men luften deremot är en gas. Egentligen skilja sig således ångor och gaser från hvarandra genom den större eller mindre svårighet, hvarmed de förvandlas till vätskor.
437. Huru förtätar man gaser?
Som vi redan nämt, har man nu kunnat bringa alla gaser till vätskor. Först lyckades det med kolsyra, som Nattrerer, Faraday m. fl. förtätade till vätska genom att utsätta den för ett tryck af 38 atmosfärer vid en temperatur af 0 °. Nattrerer försökte sig äfven på syre och väte, men oaktadt han använde mellan 2 och 3,000 atmosfärers tryck, kunde han ej bringa dessa gaser till vätskor.
