Sida 146
Fig. 113. Sjöbottnen synes upplyftad till följd af ljusbrytningen.
oaktadt man ej ändrat ögats läge. Till följd af strålbrytningen synas nämligen skålens botten och myntet upplyftade.
Fig. 114. Ett kopparmynt, som ligger på bottnen af den tomma skålen och undanskymmes af skålens kant, blir synligt, om man häller vatten i skålen.
631. Huru mycket djupare är vattnet i en sjö, än hvad det ser ut för att vara?
Ungefär 1/3 af det synbara djupet, så att om t. ex. vattnet synes vara 3 m. djupt, så är det i verkligheten 4 meter. Naturligtvis komma fiskar och dylikt, som befinna sig helt och hållet i vattnet, att synas upplyftade i samma proportion.
632. Hvarför synes ett föremål, nedsänkt i vatten, förstoradt?
Emedan den vinkel, hvarunder föremålet synes (synvinkeln), till följd af strålbrytningen blir större, än om det ses genom endast luft. En blick på fig. 115 tydliggör detta. AB föreställer det i vattnet nedsänkta föremålet. Synvinkeln i luft skulle vara AGB; strålarne AE och BF få vid utträdet ur vattnet riktningarna EG och FG, till följd hvaraf spetsen A synes i C, och skaftet B i D. CD blir då bilden af AB, och CGD den vinkel, hvarunder föremålet ses i vattnet.
Fig. 115, Ett föremåls förstoring i vattnet.
633. Hvilket inflytande har atmosfären på stjernornas synbara plats på himlahvalfvet?
Att alla stjernor synas högre öfver horisonten, än hvad de i verkligheten äro. Endast den stjerna, som sitter rätt öfver åskådarens hufvud (i zenit), befinner sig på den plats, der den synes. Orsaken till detta förhållande är ljusstrålarnes brytning i atmosfären. Då en ljusstråle intränger i luftkretsen från den tomma verldsrymden, kommer den till ett tätare medium; den skall då brytas mot normalen, som här utgöres af en linie, dragen från jordens medelpunkt till den punkt, der strålen träffar luften. Men luftens täthet tilltager från lager till lager, hvarför ljusstrålen brytes allt mer och mer, tills den slutligen träffar åskådarens öga i A (fig. 116) i en lodrätare riktning, än om ingen atmosfär funnits. Ögat tror då, att ljuset hela vägen kommit i den sista riktningen, så att en stjerna, som befinner sig i E, synes i E'. Af figuren framgår ock, att en stjerna i zenit bibehåller sin verkliga plats.
