Sida 177
grundegenskap och den bestämmande för alla magnetiska fenomen.
Magneten drager bäst järn och ämnen, som innehålla denna metall, samt de med järnet beslägtade metallerna nickel och kobolt. Faraday har dock visat, att en stark magnet äfven verkar på flera andra kroppar, ehuru ytterst svagt.
722. Huru förfärdigas en magnet?
En naturlig magnet förses vanligen med en s. k. armering, hvarigenom magnetens styrka ökas. Armeringen består i två platta järnstycken, som bekläda de två ytor hos malmstycket, der polerna visa sig. Armeringen räcker ett stycke nedom stenen och bildar ett par nya poler p och p' (fig. 156).
Fig. 156. Naturlig magnet med armering.
Magneten verkar på ett »mjukt» järnstycke P, kalladt ankaret, vid hvilket belast- ningen hänges, om man vill, att magneten skall bära en tyngd.
Då man vill magnetisera ett stålstycke, så väljes dertill härdadt stål. Själfva magnetiseringen sker genom s. k. strykning med användning af redan färdiga magneter.
Enkel strykning tillgår så, att ena polen af en magnet AA' (fig. 157) nedsättes på midten af stålstången BB' och strykes i riktning mot ändan B', der den upplyftes och åter nedsättes på stångens midt, hvarefter strykningen upprepas flere gånger på samma sätt. Derefter vändes magneten AA', och polen A nedsättes på midten af BB', hvarefter strykningen upprepas ett lika antal gånger mot ändan B. Är A' en sydpol, uppstår i B' en nordpol, d. v. s. den ända af stången, mot hvilken man för magnetens sydpol, blir nordpol.
Fig. 157, Enkel strykning.
Fig. 158. Dubbel strykning; första metoden.
Dubbel strykning erfordrar två magneter hvilka med oliknämda poler placeras vid stångens midt (fig. 158). Från midten föras båda magneterna utåt till ändarna af stången, upplyftas och nedsättas åter på midten. Dermed fortsättes tills stången är genommagnetiserad. En annan form af dubbelstrykning är, att nedsätta de båda magneterna på stångens midt, hvarvid de lämpligen åtskiljas af en träklots (se fig. 159). Från midten föras magneterna mot stångens ena ända, derifrån, utan att upplyftas, till den andra, och så fram och tillbaka mellan ändpunkterna, hvarvid iakttages, att strykningen slutar på midten af stången.
Fig. 159. Dubbel strykning; andra metoden.
