Sida 186
isolerad metalltråd P. Då flaskan skall laddas, håller man den i handen, hvarigenom den yttre beläggningen på flaskan kommer i beröring med jorden; tråden P sättes i beröring med elektricitetsmaskinen. Likheten med Franklins skifva är således så när som på formen fullständig. Yttre beläggningen svarar mot skifvan C'' (fig. 168), den inre mot skifvan C. Urladdningen sker genom att förena de båda beläggningarna med en ledare (se fig. 169).
Fig. 169. Laddflaskan.
Laddflaskan konstruerades år 1745 af en tysk prest, von Kleist, och nästan samtidigt af Musschenbroek och Cunæus i Leyden, efter hvilka apparaten äfven kallas Leydenerflaskan.
Fig. 170. Elektriskt batteri.
Man kan förena flere laddflaskor till ett elektriskt batteri. De inre beläggningarna förenas då medels tjocka metalltrådar, likaså de yttre. Detta senare sker vanligen genom att sätta flaskorna i en med stanniol invändigt beklädd låda (se fig. 170). De inre beläggningarna kunna förenas så, som figuren antyder. Efter som man nu ej kan hålla batteriet i handen, får man tillse, att vid laddningen de yttre beläggningarna på något annat sätt t. ex. genom en metalltråd äro i ledande förbindelse med jorden.
754. Hvad är ett elektroskop?
Fig. 171. Guldbladselektroskopet.
Ett instrument med hvars tillhjälp man kan undersöka, huruvida en kropp är elektrisk. Det vanligaste elektroskopet är det s. k. guldbladselektroskopet, afbildadt i fig. 171. Det utgöres af en tämligen vid glasflaska, tillsluten med en kork. Genom korken och isolerad från denna är dragen en metallstång, upptill slutande med en kula och i nedre ändan försedd med två smala guldblad. Närmas en elektriserad kropp A till kulan, fördelas elektriciteterna i metallstången, och den sort, som är af motsatt art mot den närmade kroppens, drages upp i kulan, den andra sorten drifves ned i guldbladen, som deraf skiljas åt, emedan kroppar, laddade med samma slags elektricitet, repellera hvarandra. Ju mer laddade guldbladen äro, ju mer skilja de sig åt. För att öka utslagets storlek, är instrumentet ofta försedt med två metallståndare C, som genom induktion från guldbladen blifva elektriska. Bottnen i flaskan är då ej af glas utan af mässing. Guldbladselektroskopet konstruerades år 1786 af engelsmannen Bennet.
755. Huru är Voltas kondensationselektroskop inrättadt?
Volta ökade elektroskopets »känslighet» betydligt genom att gifva det den form fig. 172 utvisar. Kulan är borttagen och ersatt med en metallskifva P'. Ofvanpå denna hvilar
