Sida 176
konstgjorda magneter än på naturliga, och de förra kunna göras starkare än de senare, använder man alltid konstgjorda magneter.
721. Hvilka äro de förnämsta egenskaper, som tillkomma en magnet?
En magnets kraft synes företrädesvis utgå från stångens båda ändar, som derför kallas magnetens poler, (linien, som sammanbinder polerna, kallas magnetens axel). För att visa detta, neddoppar man en magnet i järnfilspån, som då fäster sig i två högar, en vid hvardera polen, men ingen filspån fastnar på midten (se fig. 154). Någon gång kan en magnet hafva flere poler, men i hvarje fall sitter en pol i hvardera ändan. Midten af magneten, som ej visar någon magnetisk kraft, kallas det neutrala bältet.
Fig. 153. Magnetiska kraftlinier.
Fig. 154. Filspånen samlar sig vid magnetens poler.
Sönderbrytes en magnet, blir hvarje särskild del en magnet med två poler. Detta gäller, i huru många stycken man än delar magneten. Vi observera här, att i begreppet magnet alltid ligger två poler. Det är omöjligt att göra en magnet med en pol.
Den magnetiska kraften verkar på afstånd, äfven om en annan kropp ligger emellan. Detta kan man på ett synnerligen vackert sätt visa med följande försök. Ofvanpå en magnetstång lägges ett pappersark, och på detta strös ett tunt lager af filspån. Knäpper man sakta på papperet, ordnar sig filspånen i regelbundna kurvor af den form fig. 155 visar.
Upphänges en magnet i, sin midtpunkt, så att han kan röra sig fritt åt alla sidor, ställer den sig alltid på ett bestämdt sätt nämligen så, att den ena polen pekar åt norr och derför kallas nordpol, den andra åt söder, sydpol.
Mellan två magneters oliknämda poler eger attraktion rum (nordpol drager sydpol), mellan två liknämda poler, repulsion (nordpol stöter bort nordpol). Den sistnämda egenskapen hos magnetpolerna är en
