Sida 306
På så sätt fullbordas materiens kretslopp, i hvilket, som vi nu sett, dessa mikroorganismer i så väsentlig grad deltaga.
1309. Huru skyddar man organiska ämnen från jäsning och förruttnelse?
På alla de vägar, hvarigenom de för jäsningsprocessen nödvändiga förutsättningarna undanrödjas. Dessa nödvändiga förutsättningar äro: fuktighet, passande temperatur, möjligheten för de i luften sväfvande sporerna eller bakterie-fröen att intränga i kroppen. Slutligen fins det en del kemiska föreningar, som döda bakterierna eller göra dem overksamma (sådana ämnen kallas antiseptiska).
All konservering af födoämnen, trä o. s. v. består derför i användandet af någon metod, hvarigenom ett eller flere af jäsningsvilkoren borttagas.
1310. Hvarför håller sig kött längre färskt, om det stekes än om det förvaras rått?
Emedan de i köttet befintliga sporerna dödas af hettan, och köttets yta blir mer eller mindre hård till följd af ägghvitekropparnes koagulering.
1311. Hvarför är is ett så bra konserveringsmedel?
Emedan bakterierna lika litet fördraga köld som hetta. Den lämpligaste temperaturen för utvecklingen af bakterier är 35—37°.
1312. Hvarför kan insaltning konservera födoämnen från förskämning?
Emedan saltet utdrager vätska (saft) ur födoämnet, som derigenom själf blir torrt.
Af samma skäl hålla sig torkade födoämnen (kött och frukter) längre än färska.
1313. Huru kan rökning bevara kött från förskämning?
Emedan vid hartsrika ämnens förbränning bildas kreosot, som är ett antiseptiskt ämne och intränger i köttet.
1314. Hvilken är den bästa konserveringsmetoden för födoämnen?
Att inlägga dem i lufttätt slutna bleckdosor, ur hvilka luften genom upphettning i ett ångbad af 108—110° temperatur så fullständigt som möjligt utdrifvits. Härigenom dödas alla i födoämnet redan befintliga ferment, och nya hindras att komma in. Metoden är uppfunnen af en fransman Appert och begagnas nu i stor utsträckning.
1315. Hvarför hemfaller ej den lefvande organismen under förruttnelse?
Då man ser, huru snart ett dödadt djur eller en från sitt organiska sammanhang lösryckt växtdel börjar förvandlas och sönderdelas, vore man frestad att anse »lifvet» besitta en ovanligt stor förmåga, att hindra förruttnelsen, men detta behöfver ej vara fallet. Ett är det att hindra uppkomsten af en förhärjande brand, ett annat att släcka branden eller sätta skrankor för det lössläppta elementet. Medan lifvet varar och äfven strax efter döden finnes högst obetydlig benägenhet för materien att sönderdelas, denna benägenhet ökas med tiden genom materiens egen natur och närvaron af lämpliga ferment. Är således, så länge organismen lefver, benägenheten för att förruttna snart sagdt ingen, så blir ock den bevarande kraften i samma mån ringa.
SLUT.
*
