Sida 215
punkter, hvarigenom sjelfva idén i lampor af denna art belyses. Först anmärka vi då, att de båda kolstyckena förtäras olika hastigt, i det att det positiva kolet (det genom hvilket strömmen först går) förtäres ungefär dubbelt så fort som det negativa. Vill man derför, att ljusbågen hela tiden skall förblifva på samma punkt (således ej sänka eller höja sig), måste båda kolen kunna röras, det positiva dubbelt så fort som det negativa. I Serrins lampa är C den positiva kolhållaren, K den negativa. C står i förbindelse med stången B, som nedtill är försedd med kuggar, hvilka ingripa i hjulet F. På samma axel som F sitter en vals G, hvars radie är hälften så stor som radien i hjulet F, kring hvilken löper en kedja H öfver hjulet J och fäst vid ett från den negativa kolhållaren K K utgående utsprång. Den nedre kolhållaren uppbäres för öfrigt af en rörlig fyrhörning RSUT. Till denna lampa behöfves intet urverk (såsom i Foucaults lampa), utan den öfre kolhållaren sjunker af sin tyngd nedåt; dervid sättas hjulet F och valsen G i rörelse, kedjan H uppvindas på G och kolhållaren K rör sig uppåt, hälften så fort som C sjunker nedåt. Då lampan skall tändas, stå således de båda kolspetsarna tryckta mot hvarandra. Då strömmen slutes, passerar den från B öfver C genom kolspetsarna, den negativa kolhållaren K och ned i elektromagneten E. Denna drager då till sig ankaret A, som är fäst vid parallelogrammen RSUT. Derigenom sänkes armen TU, och de båda kolspetsarna dragas ifrån hvarandra. Den öfre kolhållarens nedsjunkande hämmas af en spärrhake, som står i förbindelse med parallelogrammen och ingriper, då ankaret attraheras af magneten. Mellan kolspetsarna uppstår då en ljusbåge. När afståndet mellan kolspetsarna något ökats, aftager strömmens styrka till följd af det stora motståndet i ljusbågen; då försvagas äfven elektromagneten E, och ankaret A lösslites af spiralfjedern R. Den nyss omtalade spärrhaken släpper då, och den öfre kolhållaren griper in i hjulet F och sänker sig af sin tyngd. Då strömmen till följd af kolspetsarnes närmande ånyo växer, blir magneten så stark, att den rår på fjedern R, och samma förlopp börjar på nytt. Genom att spiralfjedern R är noga afpassad till sin styrka, arbetar lampan ytterst jämnt, och ljuset blir ovanligt stadigt.
845. Huru är det möjligt, att en ström kan gå genom ljusbågen, då strömbanan der är öppen?
Då spetsarna försigtigt aflägsnas från hvarandra, uppstår en elektrisk gnista, hvarigenom glödande kolpartiklar lösslitas, som utfylla mellanrummet mellan spetsarna och bilda likasom en brygga för elektriciteten. Öfvergången underlättas äfven derigenom, att luften kring kolspetsarna till följd af hettan är ganska förtunnad. Ljusbågen blir derför längre, då spetsarna stå lodrätt öfver hvarandra, än då de äro ställda vågrätt.
846. Huru hög är temperaturen i ljusbågen?
Af alla med konst framställda värmekällor är den elektriska ljusbågen den hetaste. Temperaturen vexlar allt efter strömmens styrka. Despretz har med en stapel af 600 Bunsens element fått kolspetsarna att mjukna, så att de kunde sammansvetsas. Rosetti har anställt noggranna mätningar öfver temperaturen i ljusbågen och dervid funnit den positiva kolspetsens temperatur vara 3,200° till 3,900° och den negativa spetsen 2,500° till 3,150°, då 80 Bunsens element användes. Det positiva kolet var alltid hetare. Själfva bågens temperatur var ungefär 4,800°, oberoende af strömmens styrka och bågens längd.
847. Hvarför blifva skuggorna så skarpa vid »bågljus»?
Ju mindre yta en ljuskälla har, ju mindre blir halfskuggan (595). Men nu är den elektriska ljusbågen nästan som en lysande punkt (om icke matta kupor täcka ljuset), och således blir halfskuggan obetydlig och helskuggan skarp.
848. Hvilka olikheter visa de båda kolspetsarna hos ljusbågen?
Uti fig. 214 framställes en förstorad bild af kolspetsarna; den öfre är det positiva kolet. Det positiva kolet är hvitglödande ett betydligt längre stycke från spetsen än det negativa. Det positiva kolet förtäres mycket fortare, och dess spets blir kraterformigt urgräfd, medan det negativa kolet bibehåller
