Sida 150
som skall undersökas, i gasform, hvilket numera med elektriska gnistans tillhjälp kan ske med alla kroppar, och betrakta lågan genom ett prisma, kan man sedan medels en jämförande blick på de uppgjorda spektralkartorna bestämma, hvilka enkla ämnen som ingå i den undersökta kroppen.
Denna undersökning kan företagas på hvilka afstånd som helst, ty det är ljusstrålarna som frambära kroppens signalement. Genom spektralanalysen har menniskan kunnat utvidga sin kunskap om kropparnas kemiska sammansättning vida bortom de jordiska föremålens gräns. Vetenskapsmannen kan numera på sitt arbetsrum bestämma den kemiska sammansättningen hos aflägsna stjernor, nebulosor och kometer. Man har kunnat med säkerhet påstå, att solen innehåller ungefär samma metaller som vår jord, att på solen finnes syre, väte, kol m. m., att Mars, liksom vår jord, är omgifven af en atmosfär, innehållande vattengas o. s. v.
651. Hvad menas med ett spektroskop, och huru är det inrättadt?
Fig. 121. Spektroskop.
Ett spektroskop är ett instrument, med hvars tillhjälp man studerar spektra och bestämmer liniernas läge. Vanligen består det af två kikare, vända mot hvarandra och vridbara kring en tung järnfot (se fig. 121). Glaset i den ena kikarens smala ända är borttaget och ersatt med en smal springöppning (D). Mellan de båda kikarna är ett bord, hvarpå prismat eller prismorna, ty vanligen användas flere, hvarigenom spridningen ökas, och linierna mera skiljas från hvarandra, placeras. Framför springöppningen sättes ljuskällan, och den andra kikaren vrides, tills man ser spektrum eller någon viss del deraf. Äro prismerna många (10 à 12), blir spektrum mycket utdraget, och man kan ej på en gång se mer än en liten del af spektrum. Linierna komma derigenom längre från hvarandra och kunna derför lättare särskiljas, men deras inbördes läge i förhållande till de olika färgerna blir alltid detsamma.
652. Finnes något samband mellan de mörka linierna i solspektrum och de ljusa linier, som glödande gaser alstra?
Foucault hade 1849 observerat, att den gula linien, som visar sig, då man genom ett prisma betraktar en spritlåga, indränkt med koksalt, och som härrör af metallen natrium (den ena beståndsdelen i koksalt), alldeles svarade emot den mörka linien D i solspektrum. Brewster, Ångström m. fl. hade iakttagit samma motsvarighet mellan andra metallers lysande linier och Frauenhoferska linier i solspektrum. Både Foucault och Ångström ansågo detta bero derpå, att en glödande gas absorberar (uppsuger) samma slags strålar som dem han själf utsänder. Hedern af denna vigtiga lags upptäckt tilldelas vanligen Kirchhoff, som visserligen gjort ytterst vigtiga tilllämpningar af densamma, men först 1856 upptäckte den, således långt efter Foucault och Ångström. Betydelsen af lagen är följande. Då t. ex, natrium införes i en tillräckligt het låga, öfvergår den till gas och färgar lågan intensivt gul, d. v. s. utsänder enfärgadt, gult ljus, (deraf den gula linien i
