Sida 227
(afsändningstelefonen) och en för mottagaren (mottagningstelefonen), hvilka äro sammankopplade genom en kabel af två från hvarandra isolerade koppartrådar (fig. 230). När man talar framför afsändningstelefonens järnskifva, råkar skifvan i vibrationer, svarande mot vibrationerna hos de ljudvågor, som talet framkallar. Järnskifvan kommer dervid att ömsevis närmas till och aflägsnas ifrån magnetpolen. Derigenom förstärkes och försvagas magnetens styrka (då ett ankare närmas till en magnet, blir denna starkare). Dessa förändringar i magnetens styrka alstra induktionsströmmar i rullen C (fig. 229) af oupphörligt vexlande riktning. Dessa strömmar gå genom kabeln till mottagningstelefonens trådrulle, der de, då de äro riktade åt samma håll som de ampèreska strömmarna i magneten (852), förstärka magneten i mottagningstelefonen, och då de gå i motsatt led, försvaga densamma. Förstärkes magneten, eger en attraktion rum mellan magneten och järnskifvan, i motsatt fall en repulsion. Mottagningstelefonens skifva kommer derigenom i vibrationer af samma slag som afsändnings telefonens. Derigenom sättes luften framför mottagningstelefonen i samma ehuru betydlig försvagade vibrationer. Genom att hålla telefonen tätt till örat, kan mottagaren då höra de af vibrationerna alstrade ljuden.
Fig. 229. Bell's telefon i genomskärning.
Fig. 230. Bell's telefon, ordnad för samtal.
Det är sålunda ej ljudvibrationerna som framgå i kabeln, utan de af dem alstrade induktionsströmmarna.
871. Hvad är en mikrofon?
Ett instrument, med hvars tillhjälp äfven de svagaste ljud kunna höras. Denna uppfinning, som ock förskrifver sig från Amerika, grundar sig på en af fransmannen du Moncel
