Sida 184
som utgöras af två mässingscylindrar på glasfötter och äro ämnade till att på sig samla elektriciteten. Af figuren synes vidare, att konduktorerna äro i ena ändan sammanbundna medels en metallstång och att deras fria ändar sluta i metallbyglar, böjda omkring skifvans kant och på insidan klädda med spetsar. Om vi vidare nämna, att från riftygen går en kedja eller metalltråd D ned till jorden, så hafva vi redogjort för de vigtigaste delarna af Ramsdens elektricitetsmaskin.
749. Huru arbetar den vanliga elektricitetsmaskinen?
Då glasskifvan kringvrides och gnider mot riftygen, blir den positivt elektrisk. Denna elektricitet uppväcker i konduktorerna fördelning, så att negativ elektricitet drages mot spetsarna, och positiv stötes bort till konduktorernas aflägsnare delar. Men i spetsarna kan ej den negativa elektriciteten hålla sig qvar, utan strömmar till följd af »spetsverkan» (743) ut på skifvan, som neutraliseras (den utströmmande negativa elektriciteten förenar sig med skifvans positiva elektricitet). På konduktorerna samlas på detta sätt fri positiv elektricitet. Riftygen bli vid gnidningen negativt elektriska, men deras elektricitet bortledes hos Ramsdens maskin genom tråden D till jorden.
Använder man i stället för en glasskifva en af guttaperka, blir denna vid gnidningen negativt elektrisk, och genom samma process, som ofvan är beskrifven, inses, att i så fall konduktorerna laddas med negativ elektricitet.
750. Hvad menas med en elektrofor?
Elektroforen, konstruerad af den svenske vetenskapsmannen Wilcke 1762 och vidare förbättrad af Volta, är den enklaste af alla elektricitetsmaskiner, men synnerligen beqväm, då man blott behöfver små mängder elektricitet. Den består af en tallrik af trä eller metall C (fig. 166), i hvilken man gjutit en kaka af harts eller guttaperka E. På hartskakan hvilar en metallskifva P, försedd med ett handtag af glas. Då apparaten skall användas, aflyftas metallskifvan, och kakan piskas med ett kattskinn, hvarigenom den blir negativt elektrisk. Påsättes nu metallskifvan sker i denna fördelning af elektriciteten} a, så att skifvan blir positivt elektrisk på undre sidan och negativt på öfre. Den positiva elektriciteten är bunden, den negativa fri. Beröres derför skifvan med fingret (fig. 167), går den negativa elektriciteten ned i jorden, och skifvan är laddad med positiv elektricitet, som man kan använda genom att lyfta upp skifvan i glashandtaget. Sedan skifvan är urladdad, kan man ladda den ånyo, blott genom att åter sätta den på kakan och repetera förfarandet. Det märkvärdiga med denna apparat är nämligen, att sedan hartskakan en gång blifvit piskad, bibehåller den sin negativa elektricitet i månader, så att man kan taga elektricitet ur den utan förnyad piskning.
Fig. 166. Elektroforen.
Fig. 167. Elektroforens användning.
Man skulle förmoda, att den positiva elektriciteten i skifvan borde förena sig med den närliggande negativa i kakan, men detta förhindras, dels derigenom att harts är en dålig ledare för elektriciteten, dels emedan den negativa elektriciteten ej ligger endast på kakans yta utan ett stycke under densamma, dit den dragits genom inverkan af formen C (se fig. 166).
