Sida 107
fäst fnöskstycke antändes. För att experimentet skall lyckas, måste fnösket vara torrt och sammantryckningen ske häftigt, på det att det utvecklade värmet ej må ledas bort genom cylinderns väggar.
380. Hvarför antändas explosiva blandningar så lätt vid ovarsamt handterande eller stöt?
Emedan stöt, tryck, omröring etc. bringar de särskilda beståndsdelarna närmare hvarandra, hvarigenom deras inverkan på hvarandra och deraf uppkommande sönderdelning underlättas. Denna sönderdelning påskyndas ytterligare genom det värme, som alstras af ofvan nämda mekaniska orsaker. En del blandningar äro ytterst farliga att handskas med. Så t. ex. jod och qväfve, som bildar en svart pulverformig förening, hvilken vid den minsta oförsigtighet i behandlingen exploderar. Likaså är en blandning af svafvel och klorsyradt kali (mycket använd vid tillverkningen af fyrverkeripjeser) ganska farlig. Det behöfves blott, att man vid de båda ämnenas blandning rör oförsigtigt i massan, så kan det vara tillräckligt att antända.
381. Hvarför utvecklas värme, då en kropp stelnar?
Man får då tillbaka det värme, som åtgick för kroppens smältning och som då förvandlades i doldt värme (se 221).
382. Hvarför förbrukas värme, då en kropp smälter?
Emedan molekylernas svängningshastighet skall ökas till den punkt, att sammanhållningskraften emellan dem nästan upphäfves. Men upphettning är medlet att öka svängningshastigheten.
VI.
383. Hvilken verkan har värmet på en kropps volym?
Upphettning ökar volymen, afkylning minskar densamma. Från denna lag finnas blott få undantag. Ett hafva vi redan lärt känna i vattnet, som utvidgar sig vid afkylning från + 4° till 0° (se 231). Ett annat ämne, som också sammandrager sig vid upphettning och utvidgar sig vid afkylning, är kautschuk.
Ett alldeles särskildt förhållande eger rum med lera, som vid upphettning sammandrager sig, men sedan aldrig återfår sin ursprungliga volym. Man har trott, att detta hade sin grund i lerans egenskap, att med stor kraft binda vatten, som först vid hög temperatur kan utdrifvas, hvarvid volymen skulle minskas. Det är nämligen ej så ovanligt, att en mängd organiska kroppar minska volym vid upphettning, derför att vattnet drifves ut (t. ex. äpplen, ost, hår m. m.). Sedan de blifvit torra, följa de dock den allmänna utvidgningslagen vid upphettning. Leran kan förefalla alldeles torr, och ändock sammandrager den sig vid upphettning, hvilket kunde gifva anledning till att tänka på någon annan orsak till sammandragningen.
Wedgewood har begagnat sig af denna lerans egenskap för att konstruera sin s. k. pyrometer, ett instrument hvarmed höga temperaturer bestämmas. För den skull formas leran i små stänger af bestämda dimensioner; en dylik stång inlägges på det ställe, hvars temperatur skall bestämmas. Sedan den uttagits, uppmätes dess volymförminskning, hvarefter upphettningen beräknas.
384. Huru skall man på ett enkelt sätt visa, att luften utvidgas vid uppvärmning?
Man tager en glaskula med tunna väggar och försedd med ett öppet rör (en rund vattenkarafin kan ock göra tjenst). Nedsättes röret i vatten med kulan uppåt, och man uppvärmer kulan, t. ex. genom att hålla den i handen, får man snart se luftblåsor framtränga ur röret, beroende på, att luften i kulan utvidgats af handens värme.
385. Hvarför springa vissa slag af kastanjer sönder med en liten knall, om man lägger dem på het aska?
Emedan hettan bringar det vatten, som finnes i frukten, till ånga, som spränger skalet. Naturligtvis måste då skalet från början vara helt, så att ångan ej har någon spricka eller dylikt att komma ut genom.
